Igår försvann dagen hastigt, det är så när man har trevligt. Det blev en utfärd till Stockholm tillsammans med gamla arbetskamrater, måste säga att det verkligen var en upplevelse.

Det var längesedan jag åkte till Stockholm för att strosa runt, synd för det är en så vacker stad. Igår var det dessutom en riktigt skön sommarkväll, vi tog en promenad från centralstationen, förbi slottet och Riddarholmskyrkan.

I Gamla stan stannade jag för att beundra den otroligt vackra porten som pryder ingången till Arbetsdomstolen.

Igår satt säkert halva Stockholms befolkning på uteserveringarna i gamla stan, turistsäsongen har helt klart startat. Märktes bland annat på blandningen av tyska, engelska och svenska som talades lite här och var.

Fotografiska museet har jag inte besökt tidigare och det har varit en miss förstår jag nu. Härliga lokaler, en fantastisk restaurang högst upp. Där avnjöts bland annat, färskpotatis med sotad gravad lax och en speciell gurksallad, underbart gott.

Till detta kom den otroliga utsikten, en dag som denna då värme och ljus strålade mot fönstret i kapp med Mälarens blåa vatten, det gav en vidunderlig utsikt. I denna restaurang kan man tillbringa timmar bara med att titta ut genom fönstren.

Vi kom ju dock dit för utställningen, det var många vackra och annorlunda fotografier som jag blev förtjust i, men där fanns även foto som visade lite deprimerande bilder från olika delar av världen. Henri  Cartier-Bresson var representerad likaså David Strindberg & Johan Bring och Anna Clarén men den fotograf jag fastnade mest för var Ruud van Empel.

Han har en speciell metod för att få fram sina fantastiska foton. Det sker mycket i digital teknik, där han funnit en metod att arbeta med att sätta ihop många små bilder. Hundratals små bitar/foto sätter han ihop tills de ser ut som en stor helt verklighetstrogen bild, det är alltså naturtrogna foton på bilder som ju aldrig existerat som man ser. En mycket sevärd utställning och ett roligt utflyktsmål om ni får någon dag över i sommar.