Det går sakta med min rensning och städning av det lilla förrådet. Alltid dyker det upp något som får mig att stanna upp och fundera. Ett exemplar av en gammal tidning som visade bilder på dammsugare låg och skräpade i ett hörn. Då dök det plötsligt upp ett roligt minne. Det är längesedan och utvecklingen av tekniska hjälpmedel för att underlätta arbetet inom vården var då i full gång.

En dag fick vi en maskin som såg ut som en dammsugare, jag tror modellen heter Nilfisk. Den var av stående modell och så såg denna ” tvättapparat” ut. Den hade en vanlig dammsugsliknande sladd, och i änden av den fanns ett munstycke på vilken man fäste en våtservett. I apparaten hade man vatten och det sprutade ut ur det trekantiga munstycket när man tryckte det mot huden. På så sätt kunde man hjälpa patienter att bli rena utan att vare sig använda tvättfat eller handduk och inte heller nån form av kontakt. Den blev inte långvarig.

Idag sköter sig såväl dammsugare som gräsklippare på egen hand. Det lär finnas stora robotar som både kan röra sig och tala, hemska tanke.

Den här lilla roboten tillhör sonen, en julklapp för många år sedan. Tänk så imponerade vi var av att den kunde gå.Den kan till och med bära saker i händerna här en sked, det lyser i olika färger och det kommer ljud. Antar att det är en av de första leksaksrobotarna, tycker faktiskt den är rätt fin. Den är betydligt snyggare och trevligare än tvättapparaten i alla fall, med den i minnet är det tur att utvecklingen går framåt.

Idag den 14:e februari firar vi Alla hjärtans dag eller Valentindagen som den också kallas. Det är något jag kommer ihåg eftersom min morfar hette Valentin. På senare tid kallas den även för, vändagen. Ursprunget av firandet kommer egentligen från Frankrike o England och då gäller det de traditioner som fanns runt Helgonet Sankt Valentin.

I Sverige började det smått att firas runt 1960 och med en hel del påverkan från USA. I många amerikanska filmer har man sett hur det överräcks vackra kort med hjärtan på. Som allt annat så har det övergått från kort till presenter, blommor, hjärtformade kakor, nallebjörnar med mera. Visst är det en fin tradition men det gäller att inte glömma sända en hälsning under resten av tiden också.

Eftersom jag inte firade denna vändag när jag växte upp har det inte blivit någon form av tradition hos mig. Lite överraskad blev jag idag när morgonkaffet serverades tillsammans med en hjärtformad ask med choklad. Rolf var dock lite brydd när jag tackade för den. Antagligen var orsaken att jag igår kväll sa; från och med nu och ett par månader framöver ska jag inte äta en enda bit choklad, godis, kakor etc. Med undantag för på söndag då ett barnbarn fyller år och jag hoppas på hembakta semlor. Tänk så tokigt det kan bli.

Idag när jag började rensa upp i ett förråd stötte jag på en hel del roliga saker. Prylar som jag glömt bort för länge sedan. Med tanke på hur jag vänder och vrider på varje sak lär det ta många veckor innan det är klart. Dessutom var det ju meningen att det inte bara ska plockas tillbaka utan verkligen rensas upp. Men är man släkt med ekorren så är man. Helt plötsligt öppnade jag en låda med lite olika spel i, de är egentligen sonens som i sin tur fått dem efter sin pappa. Med andra ord är de inköpta runt 1950. På den tiden fanns det inga Iphones eller Ipads.

Ett barnbarn som snart fyller år önskar sig ett tangentbord för att kunna spela sina dataspel. Fick mig att inse att det är en avsevärd prisskillnad mellan spel då och nu.

Här pratar vi inte fantasy utan lära för livet var vad som gällde. Inte så dumt egentligen, tänk bara vilken vinst det skulle vara för dagens ungdom om de fick lära sig ” trafikregler och trafikvett” redan i sjuårsåldern.

Här är ett algaspel som heter Trafikkarusellen man lär sig trafikregler för såväl gående som bilister. Spelet är från 1953.

Det är ett tärningsspel med pjäser som man flyttar efter hur många prickar man får upp. Pjäsen hamnar på en siffra och till den siffran hör en fråga. För att göra det hela lite roligare så är vissa svar gjorda med lite rim.

Spelet är gjort av kriminalkonstapel Sigvard Ekberg i Helsingborg 1953. Inte utan att jag kan tycka att spelet borde användas även idag. Fast det är klart sedan det gjordes har vi ändrat till högertrafik. Kan bli lite missförstånd kanske.

Ja vad tycks, ska jag hitta ett spel som det här eller ska jag köpa tangentbordet till barnbarnets födelsedag?

Efter ett mycket långt uppehåll, det blev som ett sommar, höst, jul och vinterlov i ett. Varför jo det blev inte som vi planerat eftersom det dykte upp en del saker vi inte tagit med i beräkningen. Efter att ha åkt runt lite i södra Sverige ställde vi kossan till Strömstad, en plats vi inte varit på. Då hände detta efter att vi kört några mil norrut från Göteborg behövde vi tanka bilen. Då Rolf hade tankat tog han en promenad med hunden och jag gick in på macken för att köpa kaffe.

När jag kom ut med mina kaffemuggar såg jag att såväl bil som husvagn stod parkerade en bit bort. Hunden satt vid en bänk och på bänken satt det en gammal man hopkrupen men när jag såg närmare visade det sig vara Rolf. Jag såg genast att något var fel, vilket det var han hade trampat ner i en liten grop i gräsmattan och vips gick hälsenan av.

Vad göra, jo jag gick in i macken och frågade en dam om det var OK att lämna husvagnen där eftersom vi måste åka till Uddevalla för att besöka akuten. Svar, ja det går bra att lämna husvagnen men inte att åka till Uddevalla för där finns ingen akutmottagning. Det blev Trollhättan.

Vi åkte det och vilken service vi fick, lugnt, tryggt och effektivt. De får absolut 10 poäng av 10 möjliga. I mitt huvud fanns det dock ett trist scenario. Kan beskrivas kort så här; om Rolf måste opereras ska jag åka tillbaka till macken vid motorvägen, ligga där själv över natten på en parkeringsplats? Nej tänkte jag då åker jag till vårt barnbarn kanske ett par timmar bort men måste ändå till husvagnen innan. Kontentan av det hela skulle bli många mil och halva natten.

Hade dock inte behövt oroa mig för numera opererar man helst inte. Det blev gips och senare en ” slalomstövel”.

Gipset hade gått att få i en rosa färg men han valde en trist svart. Ser dock ganska glad och nöjd ut tänkte inte då på att där flög höstens älgjakter sin kos.

Nu har jag startat ungefär där jag slutade tidigare men jag fortsätter min blogg från idag med några tillbakablickar ibland. Tack till alla er från olika håll i världen som undrat när jag skall börja skriva igen. Nu ska jag det.

Vi besökte Sagamuseum på Vestmanna turistcenter ett väldigt oplanerat besök men vi fick lite tid över och passade på att besöka det. Ett museum med vaxdockor som berättar lite från när de första människorna kom till Färöarna till vår tid. Med hörlurar kunde man ta en promenad bland dessa och samtidigt lyssna på historien. Det var bara det att det blev så långt mellan varje docka så att för varje gång jag gick vidare, ja då hade jag glömt vad de sa. Dessvärre var det likadant för Rolf så där har jag ingen hjälp.

Vaxdockorna är så skickligt gjorda att man nästan tror att de lever, ja ett par i alla fall, står man med huvudet i händerna är det väl mer tveksamt. Lägger upp dem på min blogg utan text och så kanske ni kan hitta på en egen utifrån bilderna.

Den första vi mötte var en irisk munk och han lär vara den första människan på ön. Det man ska kunna läsa ut av bilderna är hur de nordiska vikingarna drev munkarna på flykt. Därefter kom det en brutal tid då färingarna tvingades bli kristna för tusen år sedan. Man kan även utläsa att det förmodligen kom pirater till ön och att folk som stal mat blev straffade. Kanske kan man få ut mer men jag stannar här.

Av någon anledning har dagens blogg ” fika hos Lena och Jakob” hamnat på den 28 juni, så finns det två inlägg under detta datum??