Efter att nu haft en dryg vecka med ett fantastiskt varmt sommarväder börjar kroppen känna av det. Antagligen slarvar man med vattenintaget för vistas i solskenet gör jag inte. Varje person med lite vett vet ju faran med att vistas i starkt solsken ändå finns det de som gör det. Svårt att förstå. Något trädgårdsarbete finns det inte häruppe och man orkar ändå utföra något.
Det jag däremot märker är att jag ser så mycket mer i naturen nu och på ett helt annat sätt än tidigare. Kanske beror det på att man inte har samma stress som förut mer tid att ” bara vara”.
Egentligen skulle jag kunna sitta och titta på den här utsikten hur länge som helst. Det fantastiska är att den skiftar utseende med 5-6 dagars mellanrum. Det har varit knallgult av alla pampiga smörbollar. En blomma där man alltsom oftast ser en liten humla vila sig i
När det gäller bad är jag verkligen en riktig badkruka och vill gärna ha minst +21 grader innan jag vågar doppa mig. Gjorde ett försök häromdagen men när vattnet nådde över knäna gav jag upp.
Det kanske blir mer förståligt när man ser de här snöklädda fjällen i längst bort på bilden. Det är all snö från dessa med flera fjäll som formligen forsar ner i sjön. Och snö är som bekant inte precis varmt skulle tro att temperaturen i vattnet just nu är cirka + 16 grader. Det lär alltså dröja innan jag dyker ner i den här sjön.
Bachus tar ett efterlängtat bad.
Hunden som är ett riktigt vattendjur älskar de här dagarna och badar gärna tre gånger om dagen ifall husse tillåter. Soligt, varmt och myggfritt har vi just nu. Har haft får jag väl säga för ikväll var det ett antal som hälsade mig välkommen ut, då gick jag in igen.
Det är betydligt trevligare att bli eskorterad av de här djuren när man åker in i byn.
103 dagar sedan vi fick information om vad som väntade oss när det gällde Coronapandemin. Det första jag fick veta var att man infört besöksförbud på äldreboenden. Bland annat på det boende där min syster bor. Bara tanken på hur hon haft/har det i värmen och utan besök dag efter dag är skrämmande. Det andra var att vi skulle hålla oss isolerade vilket vi har gjort och idag är det dag 103 och jag befarar att det blir minst 103 till.
Det värsta är väl att inte få träffa sonens familj ja barnbarnen saknar man väldigt. Har sett dem genom bilrutan och på väldigt behörigt avstånd. Vi har nu haft vårt första ”avståndsfika”med grannen. Vi satt vid två olika bord och långt emellan i deras trädgård. Det gäller att hitta på lite olika aktiviteter så det inte blir för långsamt. Just nu har vi haft en fantastisk midsommarhelg i Sverige. Det är ju en helg med fester, bröllop, utelekar och picnic mm. I år blev det inte så.
Vi fick dock ett otroligt väder, vi har varit här i stugan en vecka och det har varit sol och värme. En dag hade vi ung 125 Fahrenheit och det är värmerekord för midsommar, då det är 50 år sedan det var så varmt den helgen. Naturen står i sin bästa blomning så det sprakar om färgerna. Johannas fjällkrog har startat Takeaway som betalas med swish och påse överlämnas genom ett öppet fönster. Allt ordnat till det bästa.
Portionen var så stor att vi fick dela den på två dagar, då vi måste ha plats för efterrätt och ost.
Nu lever vi utomhus för jag tror att naturen har gett oss detta väder som en kompensation för vårens och förmodligen höstens innesittande. Det som förvånar mig mest är att vi nästan inte tittar på TV överhuvudtaget. Det måste betyda att vi har lärt oss att koppla av, till och med shoppingsuget har försvunnit. Det är ju 103 dagar sedan jag var i en affär så det har tagit tid.
Kan man ha det bättre än så här?
Utsikten är avkopplande och Rolf kan hålla på med lite små reparationsarbeten där det finns lite skugga. Jag läser, handarbetar och servar med mat o kaffe. Hunden badar och kolla efter fåglar. Man får ta vara på de goda tillfällena.
Varje dag är det en presskonferens från olika myndigheter. Då får vi reda på vad som hänt och vad som inte har hänt med anledning av pandemin. Det nya igår vad gäller restriktioner var att man nu endast får åka 1,5-2 timmas resa med bil från hemmet.Till det följde förstås en del förhållningsregler. Ett hårt slag för många som önskat de kunde planera en liten semestertripp. Ja det är bara att ta fram kartan och göra en ring runt sitt boende som motsvarar 2 timmars bilkörning. Här måste man ju ta hänsyn till vägarbete, stoppljus och tillåten maxhastighet. Kan bli en spännande planering.
Nu gäller det att se livet från den ljusa sidan, så när vi drack kaffe idag på förmiddagen vid klockan 10.00 kände jag för gott fikabröd. Så jag sa till Rolf nu skulle jag vilja ha en sådan där ” dammsugare” som de gör på Elsa Anderssons konditori i Norberg. Ok svarade han men då åker vi på en gång. På frågan om hur lång tid det tog blev svaret ungefär 1,5 timme. Ja det var ju inom den tillåtna gränsen och ärendet var ju angeläget.
Sagt och gjort, färden dit var ju inga problem man träffar inte så många när man rullar på med bilen på en trafikerad väg. Väl framme i Norberg gick Rolf en sväng med hunden och jag gick till Elsa Anderssons konditori cirka 10 meter. Runt ingången eller i närheten var det helt folktomt. Instruktioner om hur man skulle göra satt vid det stora fönstret. Det var på det fönstret man knackade eller drog i klockan. Genast öppnades ett fönster och jag sträckte över en lapp och hon försvann. Öppnade sedan fönstret igen o sträckte ut en kasse och i den låg även lappen med summan som skulle betalas. Den svishade jag direkt och allt var klart. Inte sett någon i min närhet inte pratat med någon. Kändes väldigt tryggt. Det ser ut som att jag var nära men då kan tilläggas att jag kollade på godsakerna och ingen person var i rummet bakom fönstret.
Är man på ett konditori av hög klass blir man förstås fikasugen. Nu tillhör vi riskgruppen och kan därmed inte gå in, så det blev takeaway kaffe. Väldigt gott och ännu bättre med en fräsch leverpastejsmörgås till.
För att få lite ombyte så tog vi en annan väg hem via Avesta, passade då på att titta på den häftiga Dalahästen.
Där blev det en god kaka till kaffet som vi hade, Frimurare består bara av en massa kalorier men är därmed väldigt god.
En riktigt smarrig sak.
Det blev en rejäl tripp på drygt tre timmar plus fikapaus. Det var en väldigt trevligt utflykt och vi var mest i bilen förutom inköp och en minipromenad med hunden. Inte varit i närheten av någon, de vi sett är genom stängd bilruta på håll. Restriktioner är till för att följas och Rolf njöt oerhört av sin kaka ändå.
Även idag är det fortfarande grått, regnigt och kallt. Då känns det lite tråkigare att vara hänvisad till ett begränsat område. Det vill säga hemma. Men vi går mot ljusare tider och sommaren ligger inte långt borta i alla fall inte om man tittar i almanackan. Nu gäller det att vara uppfinningsrik eftersom möjligheterna att göra det man egentligen vill göra är något begränsade.
I år blir det alltså en form av hemester. Hemester är ju en form av semester som tillbringas i eller i närheten av hemmet. Själva ordet hemester har ju blivit populärt på sistone och fanns med på språkrådets lista över nyord 2009.
Hemester kan faktiskt låta lite smålöjligt men egentligen ligger det väldigt mycket positivt i det. Senaste åren har vi åkt runt på olika platser i landet och stött på väldigt mycket intressanta sevärdheter. Dessutom finns det hur mycket spännande historia om såväl stort som smått att ta till sig. Kanske heter det Svemester om man inbegriper hela landet. Men i dessa tider får resorna inte vara så långa. Faktum är att den här typen av semester kan vara mycket mer avslappnande och givande än många andra varianter.
Det finns en annan variant av semester den heter frimester vilket innebär att man lägger ipad, iphone, dator med mera åt sidan. Inga sms, e- post, messenger med mera på flera veckor. Bara tanken är stressande tycker jag. Men nu är det hemester som gäller, fast vi kan ändå inte låta bli att göra några ” resor” utomlands i alla fall.
Tyvärr förhindrar det rådande läget oss att göra verklighet av det. Det gäller dock att vara kreativ, så vi beställde ett nytt storkryss från mediakryss.se det heter Jorden runt och nu ska det bli resa av må ni tro.
Nu är den stora älgvandringen över för denna gång men hoppas att de kommer att visa nästa års vandring på samma sätt. En hel månad med många fantastiska naturscener. Det är klart i år har programmet uppskattats extra eftersom så många människor har varit isolerade. För många har TV:n varit det stora sällskapet. Det har varit som att man har suttit ute i naturen själv. För min del har det blivit många timmar och faktiskt att jag även har sett några gånger nattetid. Under många år så har jag sagt att det skulle vara en upplevelse att få sitta en hel natt i skogen. Är lite nyfiken på vilka djur som skulle dyka upp. Nu äntligen fick jag göra det även om det blev inomhus . Och det blev inte bara älgar för det visade sig att det fanns många olika djur på samma område.
Några renar dök upp vid ett flertal tillfälle. Renarna skuttade fram och verkade ha lite mer roligt.Den lilla bävern som simmade fram o tillbaka var väldigt söt.Ett gäng med svanar rastade en stund.En dag kom det en fin kanadagås och lät sig beskådas.Måste erkänna att jag inte vet vad detta är för fågel kanske är det en taltrast.En storlom skulle jag tro.En nötskrika håller vaktMen störst intryck gjorde järven det är inte ofta man får se den på dess hemmaplan.
Så en fantastisk månad med vackra bilder, upplevelse men även lärorik. Nu blir det till att gå ut och uppleva naturen på riktigt i den skira grönskan som är på väg. Älgarna säger härmed hej då för denna gången.
Söndag och den har varit riktigt långtråkig dessutom regn. Inte ens hunden ville gå ut. Ingen lust att laga mat heller, då är man tacksam för att det finns frys och att det finns mat i den. Så idag blev det färdiglagat.
Rotmos med köttkorv och senap, det smakade bra och tog inte många minuter att få varm.
Sedan blev det TV och TV och TV. Det är första gången sedan den här karantänen som jag ägnat TV: en så mycket uppmärksamhet. Det blev naturligtvis mycket tittande på Den stora älgvandringen.
Det är dessutom sista dygnet, vilket innebär att vi har sett på den i 31 dagar nu, vart har den tiden tagit vägen? Har man missat något eller vill se om en del godbitar går det bra eftersom den kommer att visas ett helt år framåt. På svtplay och den går att se över hela världen. Otroligt.
Som tur har jag hittat en serie som heter Brottsplats Mallorca en trevlig och snäll deckare i vacker miljö. Det roliga är att det tycks vara samma program som flera av mina bekantar har ägnat dagen åt. Hoppas nu på bättre väder i morgon.
Idag blev vi bjudna på mat, ja det vill säga det där med att vi blev bjudna är väl inte riktigt sant. Vi fick ju faktiskt laga maten själva men råvaran blev vi bjudna på.
Blev så sugen på att laga till något av ankäggen vi fick i går men så har jag hört att kokta ankägg kan bli lite sega. Så läste jag på nätet att om man först kokar upp vattnet och sedan lägger i ägget och låter det koka 10-15 minuter så ska det bli perfekt. Fast nu tänkte jag ha det som middagsmat och då kändes det lite futtigt med ett kokt ägg.
Började med att knäcka ett ägg och vilken färg gulan hade.
Ett ankägg kan väga upp till 100 gram medan ett hönsägg oftast väger mellan 55-70 gram. Ankorna lägger ägg ungefär var 16: e timme och under ett år blir det mellan 2-300 ägg.
Det visade sig att ett så stort ägg tillsammans med kryddor och grädde blev precis lagom för två personer. Så det blev alltså äggröra. Men något mer måste till för att bli en fullvärdig måltid. Det fick bli vad frysen hade att erbjuda. Det visade sig att det låg fem fina rökta andbröst och väntade på att bli uppätna. Så här är en bild på dagens middag.
Rökt andbröst och äggröra på ankägg.
Det blev en gratis fågelmiddag det vill säga ankägg och andbröst som vi fått av två olika familjer. Vi njöt och vi har faktiskt kvar till en kommande måltid, ibland har man tur.
Den här dagen har varit av den där typen som är slut nästan innan den har börjat. Hundpromenaderna har benägenhet att dra ut på tiden beror antagligen på att vädret är fint. Beror väl till viss del även på att man upptäcker något nytt i naturen också. Idag såg vi Förgätmigej som blommade med en fantastiskt intensiv blå färg och i kärret blommade mörkgul Kabbeleka. Dessa måste ju beundras en stund och det tar sin tid.
Sonen och ett barnbarn var och storhandlade åt oss, tur att de har stor baklucka. Barnbarnet leverade till såväl mormor som farmor. Tror hon är lite imponerad av hur mycket mat vi kan stoppa i oss. Så vi fick hälsa på ” mormor” fast på avstånd. Vi fick även med oss några ägg från henne.
De har nämligen ankor och jag tror ni kan gissa vilket som är höns respektive ankägg. Nu måste vi fundera på hur vi bäst ska använda dem. Jag tror att en sockerkaka med två ägg kan bli ett för mycket.
Lärt mig något nytt också nämligen att om man strör lite salt på ett värmeljus så brinner det mycket längre än vanligt. Nu återstår att testa.
Det blev en lätt middag då tiden gick så fort. En sallad bestående av, romansallad ( man kan ha vilken som helst, ruccola är gott) skivat päron, skivad avocado, rostade solrosfrön, tre skivor hårdstekt lufttorkad skinka, olivolja,salladskryddor och riven parmesan.
Den här salladen är så god och med en skiva bröd till blir det perfekt.
Nu är det dags för en höjdpunkt när det gäller tidig blomning. Det är nämligen dags att beskåda den lite annorlunda Kungsängsliljan. Nästan alla blommor blommar samtidigt och bildar fantastiska lila fält. Eller lila, de är för att vara korrekt karminröda med skiftning åt purpur. Blir upp till 30 cm höga och har en hängande klockformig blomma. Av någon konstig anledning gör man blommorna rutiga när man ritar eller målar av dem.
Växten ska ha kommit hit från Nederländerna och det var Olof Rudbeck d. ä. som tog hit den. Den planterades troligen i Linneträdgården i Uppsala. Den största populationen av Kungsängsliljan finns just nu i Kungsängen i Östra delen av Uppsala. Kungsängen består av gamla slåtterängar som ligger utmed Fyrisån. De lär ha funnits där sedan 1742.
Vet inte om man redan då vallfärdade dit för att se den blomma men nu gör man det. Idag pratade jag med en som varit och tittat på dem och enligt henne var det väldigt mycket mycket folk där. Förhoppningsvis höll de två meter mellan sig.
Men som det är sitter vi ju isolerade och kan därmed inte se dem men allt ordnar sig.
Vi kan faktiskt gå ut på tomten och beskåda dem. Visserligen har vi bara en men i alla fall.
