Vädret på Färöarna kan skifta från timma till timma men just den här dagen när vi tänkte göra ett nytt försök att åka dit, hade vi tur med vädret. Klimatet är ju atlantiskt och att det omges av Golfströmmen gör att det är väldigt milt, detta gör även att det inte fryser. Inga skridskotävlingar där inte. Det kan komma snö vintertid men det är i liten skala och den töar väldigt snabbt. Så på frågan om det uppstår några ras i de höga fjällen blir svaret nej. Köldrekordet på öarna lär vara -12.9 grader och det är många, många år sedan. Medeltemperaturen på sommaren ligger runt +11 grader. En dag kan vara väldigt omväxlande vad gäller klimatet, sol, väldigt blåsigt, regn och så lagom skönt till kvällen. Vi upplevde alla varianter det kändes väldigt bra, då fick vi ju se att det var precis så som vi hade läst om.

Efter en två timmars bussresa på de slingrande och utefter de lodräta väggarna med ett djup på flera hundra meter. Kan säga att det blev inte så mycket prat i bussen under den färden, utsikten var dock bedövande.

Efter denna resa kommer man fram till Vestmanna en mindre stad på nordvästra Streymoy. Där finns en befolkning på runt 1200 personer.

Glada i hågen gick vi ombord för att få uppleva synen av de branta klipporna som fåglarna häckar på. Här brukar det finnas sillgrisslor, lunnefågel, stormfågel med flera arter. Dessvärre visade det sig att havet inte var så stilla som vi hade trott. Det blåste snabbt upp och vågorna blev ganska höga. Vår ”kapten” beslöt att vända och köra mera längs klippkanterna. Antar att han inte ville ha en båt full av sjösjuka turister, vilket vi var tacksamma för.

Båten styrdes tvärs över den stora bukten och vi kom närmare klipporna.

Det fanns en hel del grottor, bland annat ska det finnas en stor grotta nånstans. Där man brukar åka in med en större båt för att avnjuta en konsert´ som ges vid enstaka tillfällen.

Vår ”kapten” tar det emellertid lugnt, passar på att prata i telefonen och ratten, ja den sköter sig själv. Finns det autopilot på båtar av denna storleken??

Den här grottan backade båten in i för att vi skulle kunna ta en närmare titt.

En del klippor var helt lodrätta men tittade man efter ordentligt kunde man se små sprickor där det låg några små fåglar, vilka vet jag inte. Tyvärr såg vi inte några Lunnefåglar.

Jordlagret på de flesta ställen är väldigt tunt, det är en av orsakerna till att korna står inomhus. Deras tyngd skulle förstör det tunna jordlagret och därmed skulle inget gräs växa. Däremot grå fåren ute och det vill säga överallt. Tittar man noga på bilden ovanför kan man se får i mitten av bilden och en liten bit upp på gräset. Jag fattar inte hur de kunde klara sig, ena minuten framför bussen på vägen och nästa minut vid klippkanten.

Rolf i fototagen och på den här bilden ser man att de passagerare som stod ute i båten bar hjälm. Enligt ”kaptenen” var det för att skydda oss mot fallande stenar. Undrar om det var så eller om det var för det jag råkade ut för, nämligen fallande ”måsskit”.

Överallt på öarna kunde man se sådana här imponerande vattenfall, vattnet var glasklart och kallt. Att dricka vatten från vattenkranarna var inga problem.

Efter att ha upplevt denna fantastiska båtfärd var det dags att styra tillbaka till land och bussen till Torshavn.