Äntligen fick vi ett bord.

04 onsdag Okt 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Jag vet inte hur länge vi har försökt att boka bord på Borgagården i Borgafjäll, det är stört omöjligt, dels för att de tar emot endast ett fåtal gäster dels för att det är så populärt. Man kan ju undra hur ett gästgiveri vid vägs ände kan bli så populärt, men har man kvalité rakt igenom i sitt koncept ja då sprids budskapet med vinden.

Så välkomna att titta in hos familjen Wahlgren som äger och driver Gästgivaregården i Borgafjäll, södra Lappland.

I Restaurangen, med den här fantastiska utsikten över Borgahällan och Borgasjön njuter man inte enbart av maten  utan lika mycket över den otroliga naturen utanför fönstret.

Familjen Wahlgren som äger Borgagården tar endast emot högst 20 gäster per kväll, detta för att de ska kunna ägna sig helt åt sina gäster utan någon som helst stress. du har värdparet och restaurangen för dig själv en hel kväll, helt otroligt.

Carpaccio på ren med syltade trattkantareller, västerbottenost blev valet när det gäller förrätt. Förutom att det var välsmakande så var det även en fröjd att skåda.

Renkalvytterfilé med kantareller, sås på kalvfond & rödvin, sommarprimörer och rårörda lingon. Kan säga att denna filé bara smalt i munnen.

Havtornsparfait med mandelflarn, havtorn och havtornsjuice. Med tanke på att vi började med en hjortrondrink samt fick goda viner till var vi vid det här laget ganska mätta. Som man kanske förstår av menyn så är det bara lokala råvaror när det lagas mat i Borgagårdens kök. Tillgången till vilt, fisk, örter, svamp, fågel är stor och det märks på menyn, mycket av det som används skaffar familjen själv.

I White Guide Nordic 2016 kom Borgagården tvåa i norrland i klassen ”Årets Värt en resa”. På såväl som utsida som insida av restaurangen kan man se ett otal med utmärkelser av alla de slag. Jag orkade inte läsa alla men tog ett par bilder, här ovan är det en vad gäller White guide Sveriges bästa restauranger”.

Nu är det inte bara mat som är deras specialitet utan även vinerna, deras vinkällare går inte av för ”hackor”. De flesta vinerna handplockas/inhandlas av värdparet när de är ute på olika resor, det är inte säkert du kan finna dem i handeln här hemma.Att det finns en utmärkelse från Munskänkarna känns därför helt naturligt bland alla de andra.

Borgagården är inte bara mat, det ligger vackert vid sjön med fjällen i bakgrunden, bättre ställe för rekreation är svårt att finna. Titta in på http://www.borgagården.se  om ni blir sugna på ett bra boende och lite fjällvandring, fiske eller jakt.

Hösten är i antågande

02 måndag Okt 2017

Posted by in Sevärt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Bilden ovan är tagen utanför stugan för några veckor sedan och visst är den stämningsfull. Förr sa man att man blev bergtagen men jag undrar om man inte kan bli fjälltagen också? Nåväl nu börjar naturen skifta i färg och det mörknar så sakteliga kring stugknuten. Ett perfekt tillfälle att visa ett par alster från en plats som verkligen ligger vid vägs ände.

Tänker på en plats som heter Storjola belägen i södra Lappland. Vi brukar ta en sväng dit varje sommar och fika tillsammans med alla myggor. Då sitter vi på stranden vid sjön Sannaren och tittar på fjälltopparna på andra sidan sjön och drömmer oss bort. Där bor det också en intressant person, en konstnär, Susan Lindström egentligen är hon f d bildlärare som tidigare arbetat i Östersund.

Hon bestämde sig för att förverkliga en dröm hon länge haft, att bli konstnär på heltid. Eftersom hon och hennes man redan hade ett fritidshus i Storjola bestämde de sig för att renovera samt bygga ut detta. De ville bli åretruntboende i fjällvärlden, vilket man lätt kan förstå om man tittar på bilden ovan. Att kunna ha ett arbetsrum med utsikt över fjäll och sjö måste onekligen späda på kreativiteten. Jag har inte sett så många av hennes målningar men de jag sett föll jag för direkt. Många motiv hämtar hon från naturen och med tanke på dess skiftningar, förändringar vid årstider mm så förstår man att det finns mycket att ta av.

Om man varit ute på camping, fiske eller jakt då känner man till att det många gånger är mysigt med en brasa.

På den här tavlan kan man titta länge, det ena motivet efter det andra dyker upp. Jag tycker den är stämningsfull man känner såväl värme som kyla när man ser på den.

Här är en annan på samma tema, lite mindre men underbar i färgerna. Susan har haft en hel del utställningar runt om i världen bland annat flera på Gallery Agora i New York. Vill ni läsa mer om henne så titta in på hennes hemsida http://www.susanlindstrom.se  själv skulle jag gärna haft en att se på nu i kvällsmörkret

Ytterligare en liten vandringstur

27 onsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det blev ytterligare en liten vandringstur i den vackra fjällvärlden. Det var sonen och barnbarnen som var sugna på att anstränga sig lite och Rolf och jag ville inte vara sämre. Det bestämdes att vi skulle ta en led som gick längs med Korpån.

Leden startar egentligen nedanför Borgafjälls hotell, men den här dagen var det sonen som ledde oss i vad han tyckte var lämplig terräng. Som man kan ana av bilden ovan så går det ganska brant uppåt. Istället för att starta i lite maklig takt blev jag tvungen att på alla fyra krypa så sakteliga upp. Händerna höll krampaktigt i mossa, ljung och små fjällbjörkar vilka var hyggliga nog att stå emot min tyngd.

Nåväl till slut nådde vi den ”riktiga” stigen som än så länge gick i samma spår som  längdspåret för skidor, därav lite belysningsstolpar. Det var dock en kort bit.

Efter lite gnäll från mig kom vi så småningom fram till hängbron, den såg för dagen inte så förtroendegivande ut. Jag ställde mig tveksam till att gå över denna gungande tingest, men tanken på att gå tillbaka samma väg var inte heller tilltalande. Med ett djupt andetag, darrande ben och ögonen vilt stirrande mot andra sidan kom jag till slut över.

Väl över stannade vi ett tag och tittade på det brusande fallet, även om det inte syns på bild kan jag säga att det är såväl brant som djupt ner till vattnet. Alla utom jag gick naturligtvis så nära kanten som möjligt för att ta fina foton jag nöjde mig med dessa.

Vägen tillbaka blev tuff och lerig. Eftersom leden gick över myrmark hade man inte mycket att välja på. Antingen sjunka ner i en halvmeter vatten eller trampa ner i dyn var alternativen. Det blev en kombination av båda. Hunden hade det betydligt bättre, dels var han lättare och dels kunde han snabbt tvätta sig ren i närmaste vattenpöl.

Till slut var vi tillbaka där vi började, leden går nämligen på båda sidor av korpån. Nere vid de större stenarna blev det paus för fika, behovet av mat och tvagning av en del fötter var stort. En skön promenad trots lite ”elände” och det är bara att konstatera att Borgafjälls natur är oslagbar

Sommar och höst i fjällen.

19 tisdag Sep 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Det finns väl ingenstans som naturen skiftar så fort som i norr, speciellt i fjällområdena. Jag har tittat lite på mina bilder från i somras när sonen och två barnbarn var här, vilken skillnad i färger och aktiviteter. De ville ta en liten vandringstur och självklart ville jag haka på. Det bestämdes att vi skulle gå till Sutme sameviste. Här har det bott samer i minst tvåhundra år, och Sutme räknas in i det sydsamiska området. Den huvudsakliga sysselsättningen för samerna var renskötsel, de skulle vallas, ses till, mjölkas och hela tiden måste man byta platser för att få bra tillgång till matEnklast är att man åker till Sutme stugby och där börjar sedan vandringsleden. Leden går efter Slipsikån. Det är lätt att tro att man skall följa åkanten men icke, här handlar det om höjdskillnader och inte ens sju vilda hästar skulle få mig att klättra ner till ån. Min koncentration gick åt till att hålla mig på vandringsleden.

Inte blev det bättre när jag skulle gå balansgång på plankorna, kom så att säga lite efter.

Den här stenen har jag funderat på många gånger, hur i hela friden har de små stenarna som den stora vilar på, kommit dit?

Sutme sameviste har varit det viste där släkten Kroik har tillbringat långa tider av sitt boende, främst var de där under vår och höst. På vintrarna när det var kallt och mycket snö tog de renarna och flyttade ner till skogslandet, främst norr om Örnsköldsvik eller kusten. Familjen Astrid och Lars Kroik var den sista samefamiljen som bodde enbart i en kåta. År 1968 flyttade de från vistet ner till ett litet rött hus i närheten.

Den här typen av hus fungerade som förråd och då främst för mat. Kan tänka mig att det har hängt mycket viltkött och fisk här under åren. Familjerna var väl i princip självförsörjande vad gällde mat.

Av någon anledning kom jag sist i ledet och vid ett tillfälle fick jag se det här konstigt formade träd o trädrot. Såg lite kusligt spökligt ut och jag vill itne se det vid skymningen.

När vi gick tillbaka såg vi skylten Storfallet, det är ett vattenfall i Slipsikån och har en fallhöjd på tio meter. Vägen ner är brant, mycket stenig och hal. Rolf föredrog att dokumentera det hela och jag stod bredvid o hejade på.

De små därnere är sonen och två barnbarn det ska finnas en hund också nånstans. Är det varmt i luften känns det nog skönt med ett bad men den här dagen var det inte varmt. När det 11-åriga barnbarnet kom upp hade hon i ena handen en mugg vatten för att jag och farfar skulle få smaka friskt källvatten. Så omtänksamt eller hur och gott var det.

Äntligen på väg ner, det är Sutme stugby som syns därnere och bakom där är det Borgasjön. Tänk jag klarade dagens vandring och det var dessutom väldigt skönt.

Nu säger vi adjö till Blekinge för den här gången.

17 söndag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är dags att dra sig hemåt, älgjakten närmar sig och alla kläder är smutsiga. Innan vi åker skall vi göra en liten visit på Hasslö, ön som släkten på min mammas sida härstammar från. Nåja om sanningen skall fram finns det en smula danskt påbrå också. Hasslö eller lilla Hawaii som den också kallas för, varför vet jag inte. Det finns olika teorier som antal soltimmar, ett exotiskt skepp som strandat och hawaiimusik antar att inget av det är sant.

Lilla Hawaii heter i alla fall pizzerian på ön, vi var lite tveksamma men hungriga så det vara bara att gå in. Vilken pizzeria, vi åt dagens lunch som var en fantastisk gryta bara så god. Trevlig inredning och en supertrevlig kock som tog sig tid att måna om gästerna. En lyckoträff med andra ord.

Alldeles utanför restaurangens tomt sitter Fabian Månsson han är begravd på en enskild begravningsplats på ön och eftersom detta skall vara hans gravmonument måste det väl vara här. Fabian Månsson är känd som en aktiv vänster-socialdemokratisk politiker, redaktör och författare men han gjorde mycket annat också.

Vi hade hört att det skulle finnas ett litet fiskemuseum som nyligen startat men vi kunde inte finna det. Vi visste att vi rörde oss i rätt område för det skulle finnas vid Garpahamnen men det stod inte att finna. Till slut såg vi fyra män som satt vid ett bord så vi frågade dem. Det visade sig att vi var rätt men själva museet var ny målat och därför ingen skylt. Det är uppfört helt på ideellt grund och de som arbetar där med att berätta om gamla tiders fiskar -och lotsliv är superduktiga. De har samlat in bilder från i princip alla boende på ön.

Under tre-fyra års tid har Eyvind Karlsson och Göran Holmberg samlat in foton på Hasslös fiskebåtar och deras skeppare. På bilden ovan är det Eyvind Karlsson som poserar i ett av rummen med bilder. Men det finns även tidningsurklipp, sjökort och mycket annat att beskåda

Här är en gammal bild från Fiskartorget i Karlskrona som jag skrev om igår. Lite andra båtar som lägger till där idag.

Hittade även texten till en sång om havets söner, mäktig och allvarstyngd.

När vi kom fram till museet frågade en av männen om han skulle hinna hem och hämta ett kort. De visade det för alla som kom eftersom de gärna ville veta vilka som var på kortet, ingen visste. Jag blev lite förvånad eftersom jag direkt såg att flickan på båten var min moster i unga dar.

Ytterligare en sak som intresserade mig, en loggbok över utförda lotsningar under året 1922. Det är underskrivet av min morfar H W Åberg, Lotsförman.

Måste visa en bild av fiskargummorna på Fisktorget i Karlskrona precis så som jag tidigare har försökt beskriva dem. Är det inte ett fantastiskt kort.

Dagen är över och det återstår en natts skön vila men innan dess, kaffe och en rågskorpa med ost. det godaste som finns och jag tror bara det går att få den på Lennarts konditori i Karlskrona, stor som en hand hård yta men mjuk inuti precis som jag själv eller…

Nostalgiskt besök på Gökalv

16 lördag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , ,

Utan den obligatoriska nostalgitrippen till Gökalv hade besöket i Blekinge varit bortkastat. Att besöka barndomstrakter är något speciellt. Gökalv är en liten halvö mitt emellan Karlskrona och Ronneby, mer nära Ronneby om man ska vara ärligNär jag var liten var det militärt område och det fanns bara två hus på området. Vid infarten satt det en vakt så obehöriga gjorde sig icke besvär. Längst till höger på bilden är huset mina morföräldrar bodde i, det har dock krympt lite under åren vad jag kan se. Mormors jord/markkällare syns längre bort.

Runt hela området var det fina berghällar som vi barn kutade runt på och fångade små ödlor. Till höger på bild syns platsen från det utkikstorn som min morfar brukade kolla havets trafik ifrån. Ibland sprang jag upp med kaffe till honom, det var väldigt spännande för jag fick gå ett tiotal trappsteg för att komma in. Var höjdrädd redan då.

Några hundratal meter från grinden fanns det två boningshus och där bodde det två flickor i varje hus vilka var i min och min äldre systers ålder. Vi hade väldigt roligt under många år, dessvärre så är de två vi lekte mest med inte kvar bland oss längre. Inte långt från deras hus låg det en jättefin sandstrand, långgrund och på den tiden full med små sandskäddor. En stor hobby att försöka fånga dem men det var svårt. Den stora biten av hög vass fanns inte då, här kan man se hur det förändras i naturen. Längst bort kan man ana bryggan där lotsbåten, morfars motorbåt och hans roddbåt låg. Där fanns även en sump, det är en låda med lufthål som ligger i vattnet och där har man fisk man fångat. På det visset har man alltid färsk fisk,

Kastanjen oj vad jag blev snopen när jag såg den. Den skymmer helt vedboden men när jag var liten satt min mormor under den och handarbetade eller drack kaffe och då var den knappt hälften så hög.

Så såg jag detta något förkrymta äppelträd med små  äpplen på, kan det vara Åkerö som hon var så stolt över?

Minns ni Carli Tornehave och hans låt; Under ekars djupa grönska? Man kan förstå hur den texten kom till när man ser dessa ekar. Träden i Blekinge har en grym styrka i sin förmåga att växa. Så stora, kraftiga och gröna. Visst är de imponerande, jag stod inte kvar så länge för att kunna ta en selfie eftersom jag såg en skylt där det stod ”tjurar i hagen”. Favoritleken när vi var små var att ta en träpinne och låta ekoxarna klämma sina klor över och bli hängande där, mest ekoxar vann.

En kulturmärkt ek som med all säkerhet fanns där när jag var liten.

Upptagen fredag

15 fredag Sep 2017

Posted by in Min vardag

≈ 4 kommentarer

Idag blir det ingen blogg eftersom dagen är fylld med olika aktiviteter. Har läst mina mail,sms, messenger, gulliga ord o bilder från barn o barnbarn och så har jag öppnat paket från goda vänner som gav mig den här boken. Blev något överraskad, den är så vacker och informativ. För att inte tala om alla minnen som dyker upp när man ser alla bilder. Grannfrun häruppe i obygden sände med blommor, kort o chokladkartong med Rolf efter avslutad jaktdag, också fick jag kortet på bilden där står det att om allt klaffar får jag en liten dröm uppfylld av Rolf. Han är lite extra glad idag efter en riktigt bra älgjakt under dagen. Kan det bli så mycket bättre. Det blev en liten blogg i alla fall.

Det finns mer att se i Karlskrona

14 torsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Karlskrona är en vacker sommarstad som har väldigt mycket att erbjuda sina besökande. Vi brukar välja ut någon plats som vi vill titta lite extra på när vi åker. Den här gången blev det Marinmuseet. Men innan dess måste jag visa den här bilden på Ernst Nymans herrekipering.

Visst är den härligt nostalgiskt charmig, den här affären har sett ut så här så länge jag kan minnas. Titta bara på skyltskåpen som hänger på väggen vardera sida om de stora fönstren.

Stumholmen har i alla år varit ett militärt område med tillträde förbjudet för allmänheten. Det verkade väldigt spännande när man var barn. Nu är det helt förändrat, och det har byggts flera bostadshus, en del ligger så nära vattnet att man skulle kunna sitta på balkongen och fiska.

Det finns fina grönområde och det bästa av allt det finns en härlig badplats. Stumholmen är inte speciellt stor så att man kan finna badplats, bryggplats m.m så nära sitt boende är rena lyxen

Marinmuseet var målet och som vanligt räknas inte hunden in när det gäller tillträde till vissa byggnader, varför han och jag stannade utanför och njöt av utsikt och vackert väder. Därinne finns det en del att beskåda så man får räkna med några timmar för att hinna med. Det finns en hel del Galjonsfigurer av vilka en del är flera hundra år gamla. En undervattenstunnel där man om man har tur kan se ett gammalt vrak som ligger under museet. Men det som är mest intressant är ubåtshallen och ubåten Neptun som du kan gå ner i. Intressant att se hur besättningen har det på en ubåt, periskopet sticker ut över museets tak detta för att man skall kunna se hur det fungerar i verkligheten

Här är skolskeppet Jarramas som under en tid låg förtöjd inne vid centrum och där kunde man njuta av en kopp söndagskaffe eller glass om man var liten. Det har fungerat som övningsskepp.

Här är torpedbåten Västervik och om dess bravader finns det mycket att läsa. Hunden och jag satt på en bänk och fick plötsligt se Rolf sitta och dingla med benen på båten tvärs över den lilla viken. Jag tvivlar starkt på att dess besättning fick göra det när båten var i bruk.

Nedan en bild på dagens höjdpunkt, buffén i museirestaurangen. Dagens meny bestod av mina tre favoriträtter. Blekingska kroppkakor med vit sås, stekt strömming med potatismos och Rålåper (raggmunk) med stekt fläsk och lingon. Gick inte att välja så det blev lite av varje plus hemgjord glass och kaffe efteråt. Där var i alla fall hunden välkommen och han fick en rejäl portion mat.  Talar inte om av vem och tänk de hade specialpris för pensionärer det är det inte ofta man ser.

Dragsö Camping

13 onsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Eftersom jag har blivit väldigt förtjust i att campa letar jag ständigt efter bra campingställe. Men jag har en del krav, badmöjligheter för såväl oss som hunden, vacker natur, gärna vid havet, inte långt från tätbebyggt område och möjlighet till förströelse.

Ett ställe som uppfyller detta är Dragsö camping, lätt att nå, man utgår från fiskargumman på fisktorget. Kör över Saltö och sedan vidare ut på Dragsö och där är det bra skyltat. Tar kanske en kvart från centrum och vips är man ute på ett väldigt vackert och lugnt ställe.

Vid entrén inte långt från receptionen står denna ovanliga anslagstavla, kul idé att göra om en gammal telefonkiosk till något användbart.

Så snart man kommer in på området ser man också den härliga badstranden som faktiskt är en riktig sandstrand. På andra sidan av vattnet ligger Karlskrona

Men vad är detta? Jo det är både förströelse och kultur i ett. En minigolfbana fast kanske inte riktigt mer en äventyrsgolfbana. Här hamnar man mitt inne i Karlskrona fast i miniatyr.

Oj då här är klockstapeln, vi hade alltså aldrig behövt att gå runt inne i centrum. Här kan man förena nytta med nöje och banan är populär för alla åldrar.

Här står han självaste Rosenbom fast i något mindre skala.

På denna camping finns allt du behöver, en enklare restaurang, kiosk och det är välordnat. Min förvåning var stor när jag kom in i ett av servicehusets toaletter. Var hittar du denna utsmyckning, blommor och doftljus på en allmän toalett på en camping? Extra stjärnor för det

Naturligtvis finns det mycket att se och göra i och omkring Karlskrona men man får inte missa en tur med någon av skärgårdsbåtarna. Bara för att se sig runt eller kanske en baddag på nån ö. det bästa av allt de lägger till på campingens brygga. ja vare sig du tältar, hyr en liten stuga eller har husvagn/bil så är det ett fantastiskt ställe att besöka.

Ett kort besök i Karlskrona

11 måndag Sep 2017

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , ,

Efter att ha besökt Ronneby var det dags för en tur till Karlskrona. Lite nostalgi eftersom jag även där har varit bosatt några år i min barndom. Sommartid en väldigt vacker stad omgiven av en massa öar och fin skärgård. Själva centrum ligger ju faktiskt på en av öarna, Trossö och staden finns uppsatt på UNESCOs världsarvslista, att den grundades av Karl den XI vet nog de flesta.

Vi startade på Fiskartorget i Karlskrona det ligger i direkt anslutning till hamnen. Därifrån går de flesta skärgårdsbåtarna men förr låg det även till lite fiskebåtar där. Det var här som det stod en massa fiskargummor och sålde fisk. Fisken låg i trälådor och de som köpte hade ofta en korg med sig att lägga dem i. Den stående frågan från köparna var; hur mycket kostar strömmingen kastet. Fiskarna var kalla och ofta blåste det så gummorna hade fingervantar för att inte frysa, de var halva över fingrarna för att få grepp med handen. Idag står det inga gummor där men väl en väldigt vacker staty av Fiskargumman som är gjord av Erik Höglund och den ställdes upp 1982.

För er som inte vet hur mycket ett kast är får ni förklaringen enligt Wikipedia härnedan.

Kast är en gammal svensk mängdenhet för strömming. En kast motsvarar 4 strömmingar. När en kast strömming mättes ut användes handens fingrar. En strömming sattes mellan varje finger. Sedan ”kastades” de ner i köparens korg.

En bild från stugorna på Björkholmen som är ett litet kvarter i centrum, det är en gammal arbetarstadsdel och en del av stugorna är från 1700-talet. De är mycket små runt 30 -35 kvm och jag kan tänka mig att det var inte så roligt att bo där. Idag är det en idyll tänk vad det kan ändras. När jag var liten talade de som bodde där en egen dialekt, vi kallade det för björkholmska och var nästan omöjlig att förstå.

Vi fortsatte och hamnade i Amiralitetsparken med den vackra klockstapeln som tros härröra ända från 1699. Från början fungerade den som klocka åt varvsarbetarna, här kunde de kolla tiden från långt håll.

En uttjatad historia; Två varvsarbetare stod och pratade om sina barn och den en var väldigt stolt över sonens framgångar. Dessvärre kom han inte ihåg sonens titel. Så han sa till kompisen; vilket är högst klockstapel eller konstapel. Kompisen svarade, det är klockstapeln. Ja sa den andre då är det det han är.Att besöka Karlskrona utan en visit hos Rosenbom går inte för sig. Trägubben som är vida känd har även medverkat i såväl litteratur som film. Bland annat i Nils Holgersson. Stackarn har stått på samma ställe i snart 200 år, kom dit på 1700-talet. Detta är dock inte riktigt sant för 1956 byttes han ut med en kopia som är gjord av Karl (Hästö-Kalle) Karlsson och det är den kopian som syns på bilden ovan.

Rosenbom fungerar som kyrkans insamlingsbössa och den används än idag. Allt som läggs i den går till välgörande ändamål. Han håller en skylt i en handen med följande text.

Ödmjukast jag er ber
Fast rösten är nog matt
Kom lägg en penning ner
Men lyften uppå min hatt

Säll är den som låter sig
wårda om den fattige
Kon.Dav. 41:23

Amiralitetskyrkan är en mycket gammal kyrka och uppfördes år 1685 vilket betyder att den bara är fem år yngre än själva staden. Det var meningen att den skulle byggas om till en stenkyrka så småningom men detta gjordes aldrig. Vilket var tur för denna lilla träkyrka är väldigt vacker. Kyrkan är fortfarande i bruk och det hålls gudstjänster, konserter med mera där. Det är en av turister mycket fotograferad kyrka, alla vill ha ett foto när de står på kyrktrappan och lägger en slant i hans huvudMen oj då, när jag gick ut såg jag dubbelt eller kanske inte. Detta är den gamla Rosenbom. Lite kraftig i dragen och lite mer av ålder tärd, ”kyrkhallen” är numera hans hem.

Enligt Wikipedia:

Så lär Gubben Rosenbom har funnits på riktigt och hette Mats Hindiksson Rosenbom. Han lär, enligt släktforskare, härstamma från Åland och var en av de första som bosatte sig i Karlskrona.

Vi avslutade dagens promenad som har gått tvärsigenom staden och kom ut till havet igen. Där ligger det vackra landshövdingsresidenset  och man kan se klockstapeln på håll. I detta residens har för övrigt men gamla chef Björn von Heland bott i sin ungdom, då hans pappa var landshövding i Blekinge. Jag börjar nog bli gammal för även det kommer jag ihåg.