Ibland stannar tiden en stund och man måste sätta sig ner och fundera över saker som händer. För snart två år sedan fick jag ett oväntat telefonsamtal med besked om att en mycket god vän och kollega hastigt hade gått bort. Då tog jag en promenad efter vägen och satte mig på en sten och blickade ut över denna vyn. Det var som att vattnet, fjällen och den vackra grönskans skiftningar hjälpte till för att förstå vad som hänt.

Den 7 juli i år fick jag ett annat besked, då var det min systers man i USA som lämnat oss. Samma plats fick även denna gång bli platsen för en stunds reflektion över livets olika skeenden. Ibland stannar tiden upp och man inser att något har förändrats. Det gäller att komma ihåg de trevliga, roliga och viktiga stunder man har fått ha tillsammans med fantastiska människor man fått möta i livet. Vi hade en fantastisk resa tillsammans i södra Sverige för 10 månader sedan, en nostalgisk tripp för att besöka gamla minnesvärda platser. Ett resa att vara tacksam för och idag när det hålls en minnesgudstjänst för honom i USA blir detta min blogg och mitt minne och min bild över stillheten vi behöver ibland.

Utanför vår campingplats går det små fina gator där man kan skåda in i de prunkande trädgårdarna. Just de här kvällarna bjöd de på såväl en färgrik flora som underbara dofter från bland annat pioner, rosor med flera sorter. En upplevelse för själen åt både hunden och mig. Denna kvällen var det annorlunda, regnet låg i luften och det var bara en tidsfråga innan vi skulle bli totalt genomblöta. Det var dock inte det som oroade mig, det var hundens beteende. Från att tidigare kvällar nosat vid vägkanten och glatt viftat med svansen så var han nu väldigt avvaktande. Gjorde tydliga tecken på att han inte ville gå där och framför allt inte sniffa i grönskan. Satte mig ner för att se vad det kunde vara för fel, efter hela vägen låg det massor med små ”äckliga” bruna högar. Det var mördarsniglar, de är äckliga i sig själva men att finna mördarsnigla i Nora var mer än jag ville se. Plötsligt var de bara där och nästa morgon var de borta? Efter promenaden var det sovdags, kröp ner i min säng med en av Maria Langs deckare (extra effektfullt att läsa dem i Nora/Skoga). Kunde inte sova så läsningstiden blev lång. Vid halv ett på natten hörde jag att någon gick utanför husvagnen, funderade på att väcka Rolf men avstod. Klockan två hörde jag att någon drog ner dragkedjan på förtältet, då slutade jag andas tills jag kom på att vi inte hade satt upp något förtält alltså måste det vara hos grannen. Andades igen och eftersom samtliga i grannens husvagn visade sig på morgonen antar jag att det varit en lugn natt. Fast jag funderade ändå på vad i hela friden man gör ute klockan två på natten ??

Kanske var det besöket i Maria Langs deckarvagn på Södra stationsområdet som satte min fantasi i rörelse.

I ena halvan finns det en liten utställning och lite antikt/kuriosa till försäljning. I den andra halvan kan man köpa böcker skrivna av Maria Lang (Dagmar Lange)

Här är lite blandningar från det hon skrev boken ”använd aldrig arsenik”. Kanske experimenterade hon sig fram till vilken burk som innehöll bästa blandningen. Förmodligen är det väl florsocker i samtliga.

Maria Langs systerson Ove Hoffner i glatt samspråk med Rolf. Ove fick tidigt lära sig att gå tyst förbi sin mosters sovrum på förmiddagarna, detta för att hon satt uppe på nätterna och författade böcker.

Ove är även en populär guide i Nora, på de berömda mordvandringarna. Då får man se i vilka hus och på vilka platser en del av morden har begåtts (i fantasin alltså). Det är dock ganska trevligt att se de olika platserna men man bör ha läst böckerna för att få en bra behållning av det hela.