En varm, skön, solig dag och man befinner sig i Frankfurt, vad gör man då? Självklart tar man en promenad efter floden Main. Det är där som många Frankfurtbor tar chansen att njuta av sin lediga dag.

Ingen kan väl säga att det är annat än vackert. Den här bron kopplar samman de centrala delarna av staden med Sachsenhausen. Här samsas alla, änder, gäss, ungdomar, hundar, lekande barn med flera och nog ser det härligt ut när man betraktar det från bron så här lite från ovan.

Vi beslöt oss att gå över den gamla järnbron (Eiserner Steg) som är en gångbro byggd 1869. Där har man en fantastisk utsikt över floden Main och Frankfurts Skyline, bron är 170 meter lång. Sprängdes faktiskt under de sista dagarna av andra världskriget men byggdes upp igen efter krigsslutet. Den här bron kopplar samman de centrala delarna av staden med Sachsenhausen. När man går över bron kan man inte undgå att se alla förälskelselåsen, här sätter förälskade par upp ett hänglås på broräcket ofta med namn och årtal inristade. Antagligen symboliserar det en ”evig kärlek”. Om det inte funkar, ja då kanske de kommer tillbaka och låser upp det om de inte slängt nyckeln i floden.

Roligt, färgglatt visst men snart ser man inte det vackra järnräcket på bron, tungt blir det och jag kan tänka mig flera negativa konsekvenser av det hela.

Anledningen till att vi gick över bron var att vi ville till ”Ebbelwoikvarteren” som ju är namnet för äppelvinkvarteren. Man kan ju även säga, Gamla Sachsenhausen. Här har serverats äppelvin i över 250 år, egentligen är det mer en ciderdryck än vin. I denna stadsdel finns de flesta äppelvinspubarna och vårt mål var att besöka ett av de mest kända cidervärdshusen. Adolf Wagner som är ett familjeägt företag vilket startade 1931. Ett litet hus med en muromgärdad trädgård samt ett hus med en ölhallsliknande mysig lokal. Vi valde att sitta ute, dagen var ljus, solig och varm så ett kallt äppelvin serverat ur en blå/vit tillbringare var vad vi suktat efter. Till äppelvinet är det lite tradition att äta, ”Handkäs mit Musik”. Självklart beställdes detta in.

Det visade sig vara en speciellt marinerad ost med mycket hackad rå lök. Hemskt, luktade surströmming, smakade surströmming helt enkelt vidrigt. Kunde inte ens svälja smakbiten och jag var inte ensam. En av damerna i sällskapet åt dock en hel del, värd en eloge. För att trösta oss beställde vi in varsin skål med isade jordgubbar, borde ta bort den hemska smaken och vara lite läskande. Nu visade det sig att mina väninnors tyska inte var den bästa denna eftermiddag.

Vad vi fick in var isade jordgubbar i rieslingvin, något besvikna men det vägdes upp av en fantastiskt rolig och pratsam servitör. Man kan inte få allt. Efter dessa lite oväntade smakupplevelser tog vi det säkra före det osäkra, gick över bron igen för att sätta oss och njuta av en riktigt smaskig valnötsglass med kolasås. Vad är det man brukar säga, man ska inte gå över ån efter vatten.