Då har vi börjat packa ihop så smått för att snart dra oss hemåt, på ett sätt känns det bra. Varför, jo igår sköt de ytterligare en björn inte så långt härifrån, inte utan man ser sig lite över axeln när man går ut numera. För det andra är det fiskeförbud några veckor framåt för att möjliggöra så att det blir fler fiskar. Därför beslöt vi att båten skulle starta sin vintervila i dag.

Den är lite tung att dra in i båthuset men nu har Rolf

äntligen satt upp en vinsch och då går det lätt som en plätt att dra in den på egen hand.
När vi gick tillbaka tog jag en bild och på den ser man huset vi bor i, det ligger rakt över sjön men jag tror att hur ni än tittar är det omöjligt att upptäcka.

När vi gick förbi Leif och Inga-Märtas hus tittade vi in för att hämta ett kakrecept, det visade sig att de väntade främmande. Då var ju deras dag ändå förstörd så då stannade vi också där för en kaffestund. Deras främmande visade sig vara ett par från Umeå men barndfödda i Borgafjäll, Elof Näslund med fru, en underbar man. Han är lite av hembygdsförfattare och har skrivit mycket om olika människoöden i byarna här runt omkring. Vi ställde frågor om olika personer och han kunde direkt säga vilka de var, föräldrar ja släktingar i många led, till detta kom att han visste var alla hade bott och gjort. Då talar vi om många generationer. Det är fantastiskt att det finns personer med denna begåvning och intresse. Nu blir det att gå till biblioteket och hitta lite av hans skrifter
När vi kom ut på deras veranda tog jag en bild och där ser man ut över sjön och får en annan vy. Jag förstår att de gärna sitter där och dricker sitt morgonkaffe.

Fröna från rallarrosorna flyger fortfarande omkring man kan bara ana hur mycket de kommer att föröka sig, inte undra på att ängen framför huset är alldeles rödlila på sommaren.  Så här ser de ut nu och visst kan man i ett svagt ögonblick tro att det är snö.

Nu gör vi kväller och i morgon skall vi försöka göra ett besök på en fårfarm en bit härifrån. Återkommer om det.

Ikväll blir det fotboll på TV, här uppe i stugan finns det bara en TV och är det då EM- kvalmatch mellan Österrike och Sverige är programvalet givet. Enligt Rolf är det priorotering ett. I förra matchen gjorde Zlatan två supermål får se vad det blir ikväll, en otrolig spelare som gjort 50 mål, jag gillar verkligen den killen.

Nu firar vi skymning, ser på TV och myser, d,v,s, alla utom hunden som tydligt talar om att han hellre vill gå ut och njuta av naturen. Igår berättade jag om vår givmilda närboende, idag blev det en stor kasse fantastiska mandelpotatis och  2,5 kilo hjortron. Faktum är att jag lämnade tillbaka hälften då jag vet vilket slit det är här ovanför odlingsgränsen att odla potatis, i synnerhet denna varma sommar då det måste vattnas i ett. Att plocka hjortron skall vi inte tala om, det var varmt o mycket irriterande bromsar och dessutom inte så gott om bär. Det får ju finnas gränser för givmildhet tror inte jag är så där generös av mig. Jag kan dock tala om att det svårt att säga att man bara vill ha hälften av det man får, kunde dock skylla på noll plats i frysen på grund av allt älgkött. Lite samvete har man ju trotts allt. Nu är det tyst på dagarna inomhus .eftersom man inte kan ha radion på, orkar bara inte höra mer om allt detta valprat som bara blir snurrigare för varje dag, lova, lova, lova ingen av talarna tänker tydligen på att det man lovar skall man hålla.
Då är det trevligare att tänka på gårdagens grannmiddag som faktiskt blev lyckad, startade med kallrökt lax och Kalix löjrom som sköljdes ner med Taittinger Champagne.  Kan rekommenderas.

I lördags var det en häftig dag först skrapa bastun rejält för att sedan måla den och detta en höstdag då det var otroligt varmt.  Faktum är att det var väder för baddräkt för att klara av att stå där. Rolf gjorde en insats men han hade ju älgjakten att tänka på. De startade vid 07.00 och redan kl 10.00 ringde han och sa att de hade fått inte mindre än en ko och två kalvar.
Inte så lång dag men hunden hade gjort en rejäl insats och efter hemkomsten la han sig på kökssoffan och ville inte bli störd på en lång stund och visst ser han ut att ha det skönt.

Väl medveten om sin status för tillfället njuter han och tro mig trots att han är en hund vet han sitt värde.
När målningen av bastun var klar visade klockan på 17.00 då var det dags för styckning och malning av tisdagens jaktlycka. Trots ett intensivt arbete hann klockan bli 22.00 innan styckning, packning och infrysning var klar. Konstig fördelning mannen jagar och släpar hem fångsten sedan skall kvinnorna ta tillvara och laga till det hela. Det har inte hänt mycket sedan Fred Flintas tid.

Mina fingrar är inte gröna vad gäller växter kan sträcka mig så långt att jag klarar av att köpa kryddväxter i kruka. Som tur är har jag en granne som har desto grönare fingrar, hon förser mig med det nödvändigaste vad gäller sallad, örter osv. Väldigt behändigt, fast ibland undrar jag om det syns på mig att detta inte är min ”grej” för även här lappland har jag en närboende som sticker till mig lite olika ätbara saker ibland. Exempelvis  den här krukan med plocksallad sol lär räcka många dagar.

När man går samma väg varje dag är det svårt att se om det skett några förändringar men faktum är att det händer en hel massa saker i naturen. Min promenad med hunden gör jag på samma väg flera gånger om dagen. Idag när det var så varmt gick vi upp till landsvägen där det finns ett gammalt mjölkbord.

Minns ni dem, mina farföräldrar ställde mjölken på ett sådant varje morgon och sedan kom mjölkbilen och hämtade den. Här är det någon som ser till att det alltid finns några trevliga växter i dem. Alltid roligt med sådant som visar hur det var förr. Det är en sak jag undrar över, vi gick förbi rn fantastiskt vacker flugsvamp stor som en mattallrik, den var hel förutom att det såg ut som om någon skurit ut en tårtbit ur den. Tyckte den var så vacker att jag efter två timmar gick tillbaka för att ta ett kort av den.

Då såg den ut så här och jag vet med bestämdhet att ingen person eller hund varit där. Hur kan den förändras så på ett par timmar det skulle jag vilja veta. Är det så att det finns djur som äter den, fast den är ju giftig?

Trots det vackra vädret såg det ut somm om höstens första snöfall har kommit till lappland, det visade sig dock vara frön från rallarrosorna men tjockt i luften av dem var det.

Hela ängen utanför är röd av blommor på sommaren men nu på hösten är det bladen som ger den vackra färgen.

Med tanke på frömolnen idag lär det bli massor av rallarrosor nästa höst, som ni märker nog händer det något på en liten skogsväg varje dag om man har ögonen öppna.

Idag tog hunden och jag en promenad i det vackra höstvädret när vi kom fram till det här stället satte jag mig ned och njöt av den vackra naturen. Hunden satte sig även han bekvämt och kollade in bilarna som körde förbi lite längre bort på vägen, jag tror han är motorintresserad.

Efter stund funderade jag på saker jag varit med om och automatiskt tänkte jag på detta. Jag har en arbetskamrat/god kompis och med henne och hennes man har Rolf och jag gjort många fantastiska resor. Bland annat åkt runt i Vietnam och när vi kom till Na Trang råkade det vara min födelsedag,  då stod hon plötsligt utanför vårt hotellrum med 55 långskaftade rosor och hade även fixat överraskningstårta på kvällen. När vi var i Indonesien fyllde jag också år, då hade hon fixat bord på stranden med vit duk, blommor och musik helt fantastiskt. En gång gjorde hon och jag en tokresa torsd -söndag till Bangkok. En annan gång en överraskningsresa till Irland med våra män. När jag var sjuk kom hon till sjukhuset med hemlagad mat eftersom hon inte tyckte sjukhusmaten var bra. En annan gång när jag var sjuk kom hon och gick med mig i korridoren eftersom jag inte ville träna. När jag var riktigt dålig bjöd hon hem Rolf och mig och sonen över veckoslut eftersom hon tyckte vi behövde ombyte. Ja detta är bara en bråkdel av allt hon gjort just för mig.

För en tid sedan sa min systerdotter, Sigbrith hur många vänner har man och hur många bekanta. När vi redde ur begreppen kom vi fram till att en vän, har alltid tid, ställer alltid upp, hjälper till när det behövs, hör av sig och framför allt en god vän kommer ihåg att man finns. Svaret blir att så många goda vänner har man kanske inte, nuförtiden prioriterar vi mycket annat än våra medmänniskor.
I söndags miste jag plötsligt och oväntat henne  och hon var inte bara en arbetskamrat sedan 30 år utan framförallt en god vän och medmänniska.  Saknaden är stor och ibland händer det overkliga.

Det gäller att inte ge upp, visserligen verkar den lilla mobila datorn har gjort just det, gett upp. Någon mer blogg på den är inte att tänka på, synd för där ligger några fina foton vilka jag gärna heda velat visa men det får vänta till nästa vecka. Får se om det funkar med att lägga ut dem via plattan. Dagen har varit fin och det blev en promenad med hunden passade på att titta in till grannen och där satt redan våra andra grannar så det blev kaffekalas. Här uppe i ”lappmarken” är det självklart att man skall ha en kopp kaffe när man tittar in.
Exempel från söndagen; vi åkte till ett par boende tvärs över sjön maken var fullt upptagen i källaren och frun var mitt uppe i tunnbrödsbak självklart skulle vi fika, tackade nej. Stannade längre ner på backen för att säga hej; han var på väg till fågeljakt och frun skulle klyva ved. Självklart tackade vi nej, godtogs inte så vi fick lova återkomma på kvällen. Strax innan vi kom hem stannade för att lämna några äpplen, han höll på med ved och frun brände ris men visst vi måste fika. Självklart tackade vi nej. Kan säga att det blev flera nej innan det accepterade.

Detta fick mig att fundera för efter vad jag kan minnas brukar det inte vara så självklart i stadsområden neråt landet. Det är faktiskt stor skillnad på generositet med tid här uppe i lappland, tidspressen är inte densamma och du accepteras som du är. Inga modetrender och dylikt, vi borde tänka mer på vad som är viktig i tillvaron. Kan det vara den fantastiska naturen som påverkar för just nu visar sig hösten från sin vackraste sida.

Nu har älgjägarna i norrland lämnat startgroparna och startat årets jakt.Älgarna själva letar antagligen efter områden där de kan känna sig trygga någon trädgård eller så, man har väl läst Hälgeserierna så man vet hur det går till.

Till Rolfs fördel kan jag säga att han inte sover med kläderna på men inte långt därifrån. I söndags var det jaktmöte vilket även innefattade skytte, tala om lycklig hund när han såg husses mundering. Tala om olycklig hund när han inte fick följa med, låg sedan djupt deprimerad på soffan helt oemottaglig för mina fjäskningsförsök. Han fick senare göra en fågeljaktsrunda med husse som kompensation, därmed steg husse till första plats på ”tycka om ” listan igen.

Efter att ha sett alla bilar som står parkerade under buskar och träd utmed vägrenarna, det är fiskare, svampplockare, jägare och en del annat löst folk tror jag att jag låser in mig denna veckan. I synnerhet som det under förra veckan sköts en björn på vägen nedanför huset ett par hundra meter härifrån.

Det är fördelen med att på skogsnära det händer en del. Inga skogspromenader för min del, jag är helt nöjd med att sköta marktjänsten som just nu består av att ösa båten, skrapa bastun, måla vedboden osv.

Kan även tala om att i dag blev det en 14 taggare något mindre än den udda 20 taggaren som ett annat jaktlag fick. Rolf kom hem lite tidigare på grund av en nödvändig omplåstringsinsats på näsan. Antagligen blev älgen sur när de skulle stycka honom för han slog till med ena benet och gav Rolf en minnesbeta, trots att hans förmåga att röra sig hade upphört sedan länge (älgens). Nu kanske ni förstår varför jag låser in mig, inte ens djuren beter sig fredligt längre.

Just nu är min dator och jag inte överens, jag skriver helt OK stycken tycker jag i alla fall. Den vägrar dock att publicera dem och får draghjälp av Telias dåliga täckning här i fjällen. Inser att det är bara till att försöka i morgon igen tänker inte ge upp. Så på återseende.