Matte är lite trött idag så jag skriver åt henne.

Vilken dag, vaknade tidigt eftersom jag anade oråd vilket senare skulle visa sig vara helt riktigt, Husse steg upp, åt sin frukost och naturligtvis tog han på sig jaktkläder varpå jag la mig vid ytterdörren i den händelse han skulle glömma mig. Han inte bara glömde mig han hade inte ens tänkt att ta mig med, ja ja vill dom ha dålig jaktlycka så gärna för mig. Vem var det som ”skrämde” fram tre älgar i Lappland för inte så länge sedan, vill bara påminna. La mig uttråkad på golvet men hörde strax ett ljud som jag kände igen, en av mina bästa kompisar, Aron var på vägen. Visst han kanske är lite liten men det är ganska trevligt när han hänger sig i mina öron.

Jag kastade mig på ytterdörren och efter stund fattade matte vad som var på gång. På med kläderna och fram med mitt koppel och ut. När vi var på yttertrappan var jag tvungen att sitta ner hon har lite svårt med takten när jag gör en rejäl rivstart, lite svag i armarna antar jag. Det finns gånger då hon tror att jag skall dra henne efter mig, eftersom hon ligger ner fast hon skyller på halka.

Aldrig har jag blivit så besviken Aron hade sällskap med två brudar och OK de var ganska fina, här träffar ni en riktig gentlemannahund tjejer tänkte jag.

Vad händer ? Aron kastar sig fram och börjar morra o visa tänder mot mig bästa kompisen. Ja ni ser ju själva det är konstapel Aron längst till höger. Det var helt kört för min del det förstod jag direkt, han lade an på båda två och visade inte med en min att vi kände varandra. Insåg att spelet var förlorat så jag vände och gick åt andra hållet, han kommer säkert att fjäska för mig i morgon. Det var då jag märkte det, löptik cirka 1000 meter österut här gäller det att lägga in en hög växel. Aldrig sa matte och vände hemåt jag blev imponerad av hennes råstyrka, nu ska jag gå och lägga mig.