Idag ringde telefonen så fort vi vaknade, det var Rolf som svarade och jag hörde honom bara säga no, no, no, no, no sedan var konversationen slut. Jag blev naturligtvis oerhört nyfiken på vem han hade haft detta livfulla samtal med? Fick veta att det var ett samtal liknande det som kom igår eftermiddag, alltså en rapport om att vårt internet inte var OK. Kommer man aldrig att slippa ifrån dessa tjatiga påringningar från personer som dessutom bara kan engelska eller ja nåja tror att dom kan. Om jag svarar nästa gång skall jag bara upprepa följande ord på svenska, ”potatisen är inte klar ännu”. Då får vi se hur långvarigt det samtalet blir.

Jag har som vana att gå igenom mottagna julkort så här i efterhand, läser dem en gång till och tittar på bilderna på korten. Eftersom jag är lite barnsligt förtjust i vackra kort tycker jag man skall kolla dem mer än en gång för att få riktigt behållning av dem. Det är man skyldig avsändaren.

Därefter tittar jag på dem en gång till för att se vilket kort jag tycker är vackrast, mest stämningsfullt, jullikt osv.

Som vanligt är det kortet från min syster som jag fastnar för. Man kan se att det är valt med omsorg och naturligtvis kan man inte skicka den sortens kort till alla man sänder julhälsning till. Då skulle man ju inte få råd till julskinkan så kanske är det inte så konstigt att hon ligger etta varje år.

Men visst är det fint? Den snygga rosetten av sidenband på hästens hals, glittrande stenar på kransen och i träden antar att det är julgranskulor. En tur men den vagnen i den fina snön skulle jag inte tackat nej till.  Ett annat kort som gladde oss mycket var detta.

Jag förstod genast vem som sänt det dels för att jag såg att det var hemgjort och jag vet att hon tycker om att skapa egna produkte,r dels för att det öppnades från vänster till höger i stället för tvärtom som brukligt. Men mest för detta.

Det var tomt, kollade framför en lampa ifall det skulle varit skrivet med osynligt bläck men icke. Jag gissade rätt vad gällde avsändare och sedan förstod jag meningen med det hela, hon vill ha det tillbaka för då kan hon använda det igen. (fast det är inte sant). Hon har i alla fall sitt julkort klart till nästa jul och det kallar jag framförhållning eftersom det i skrivande stund är 346 dagar, 2 timmar och 37 minuter till nästa julafton.