Författararkiv: Solsi

Nu besöker vi en bönekåta

12 måndag Jul 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , ,

I Fatmomakke finns inte bara en kyrka utan även Frälsningsarméns bönekåta. Frälsningsarmén har sedan länge funnits i Fatmomakke, man kan läsa att redan under midsommarhelgen 1897 höll man friluftsgudstjänst på platsen. Det dröjde dock till 1940 innan det började byggas en samlingslokal och den som bekostade detta bygge var ingen mindre än Anna-Lisa Öst. Det var två personer som åtog sig att sätta upp denna träkåta och för det erhöll de en summa av 800kr. 1947 var bygget klart och den rymmer 100 personer. Anna- Lisa Öst blev känd som Lapp-Lisa men hon föddes i byn Mark utanför Vilhelmina 1889 i en nybyggarfamilj och hette då Anna-Lovisa Wikström. Så småningom blev hon rikskänd dock inte bara i Sverige utan även i våra grannländer och hon gjorde tre stora turnéer i USA. Där blev hon oerhört uppskattad och drog en enormt stor publik under sina framträdanden.

Bönekåtan i Fatmomakke
När man kommer in i kåtan finns texten till en av hennes mest kända sånger textad och uppsatt på väggen. Det är naturligtvis, Barnatro, barnatro till himmelen du är en gyllne bro. Skulle tro att det finns många som har hört den i sin ungdom. Här är det lite tradition att man sätter sig ner och sjunger den gamla sången. Då jag besökt Fatmomakke flera gånger har sångarna var olika denna gången var det Rolf med bror och svägerska. Jag besparar er ljudet. Lapp-Lisa hade många smeknamn hon kallades för, tant barnatro. I Norge sa man Sveriges sångfågel nummer ett. Ett annat namn var, En porlande fjällbäck. Hon var en idol som stod sig genom tiderna och under 60 år tillryggalagde hon 150 000 mil höll 10 000 framträdande och slet ut 30 lappdräkter under sina turnéer.
Lite information från Fatmomakke
Utanför muséet i Vilhelmina står en bronsstaty i naturlig storlek av Lapp-Lisa.
Inne i muséet finns det foton från många delar av hennes liv. Några av alla hennes skivomslag och naturligtvis spelar man hennes sånger. Där får man höra de kända Guldrgrävarsången, Hälsa dem därhemma som med många andra blev så otroligt populära. I USA älskade man hennes, Hälsa dem därhemma och hon fick sjunga den om och om igen. Min storasyster satt med örat tätt mot den gamla grammofonen och lyssnade på Barnatro och sjöng för full hals, hon var nog 7-8 år. Själv har jag ingen sångröst men i stället fick jag uppleva Lapp-Lisa live i mina ungdomsår. Faktiskt en upplevelse för hon var något av en ikon.

Fatmomakke kyrkstad.

11 söndag Jul 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

När vi ändå håller på att besöka några kyrkor så passade vi på att besöka Fatmomakke kyrkstad. Förutom en massa kåtor och gamla hus finns det Kyrka, Kulturrum, Länsmansstuga samt Frälsningsarméns Bönekåta.

Den allra första kyrkan byggdes redan 1790 men den var i princip bara ett litet enkelt träkapell, därefter byggdes ytterligare ett enkelt träkapell.
Den ” riktiga” kyrkan började byggas 1883 och då revs den gamla kyrkan. En del av det virket användes till den nya kyrkan som står kvar än i dag. Den blev klar 1884. Dagslönen för arbetarna var 33 öre något mindre än dagens löner.
1930 restaurerades kyrkan den fick då ett nytt tak av sågat spån men detta tak byttes igen 1987. Spånet håller väl inte hur länge som helst. Man byggde även en orgelläktare och två värmeugnar sattes in. En ny altartavla målad av Gerda Holmlund sattes upp och den gamla altartavlan förpassades till sakristian.
Den gamla kyrkokören har nu blivit en väggprydnad och är det första som man ser när man kommer in.
Här syns den gamla altartavlan vilken föreställer Kristi förklaring och är målad av J Meurek. Den har återfått sin gamla plats och kommit ut från sin förvisade plats i sakristian. På varje sida om altaret ses de två värmekaminerna. Lite speciella med sin runda form men man kan se dem npå många ställen i trakten. Utformade för att effektivt sprida värmen.
Predikstolen är målad i de typiska färgerna man ser i gamla träkyrkor i fjällvärlden.
Ljusstake och dopfunt står längst in till höger framför ett fönster som sprider ett vackert ljus över dem.
Ljusstaken gjord av ett renhorn är annorlunda men visar på gedigen samisk konst.
Dopfunten är gjord av en stor vril och även den vittnar om gediget hantverk. Vrilar används mycket till att göra skålar och kåsor av. Vril är en utväxt, knöl på masurbjörken och räknas egentligen som någon slags defekt.
Smideslampetter på väggarna hjälper till att hålla mörkret borta under vinterhalvåret.
Altartavlan av Gerda Höglund fick även den byta plats och hänger numera på högra sidan av kyrkorummet.
Det blev en snabbtitt i kyrkan i Fatmomakke, en plats där samerna fortfarande möts för att fira bröllop, begravningar, dop, fira midsommar och mycket mer. Kåtorna som finns på området ägs av privatpersoner och fungerar som bostäder när man besöker platsen.

Barndop i Risbäcks kyrka

10 lördag Jul 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

När jag ändå är inne på att skriva om kyrkor passar jag på att visa några bilder från Risbäcks kyrka. Kyrkan ligger vid stranden av Arksjön och är belägen i en fjällby 7 mil norr om Dorotea. När och hur den kom till verkar lite oklart men förmodligen startades ett bygge runt 1858 och man kan läsa att 1880 hölls det gudstjänster två gånger om året. Reparationer gjordes med jämna mellanrum bland annat var kyrkan väldigt kall då det inte fanns någon uppvärmning. Det berättas att prästen stod vid altaret påpälsad med vargskinnspäls och vantar. Men det var som man brukar säga, på den gamla goda tiden. Numera finns det värme i kyrkan som för övrigt är ganska påver med tanke på alla fina landsortskyrkor vi sett.

Risbäcks kyrka

Kyrkan ligger på en liten höjd och nedanför tornet kan man skymta Arksjön. Kyrkogården är enkel men fridfull och det finns faktiskt ett bord med bänkar där man kan sitta i stillhet och minnas strax utanför muren.

En bit av kyrkogården vid Risbäcks kyrka.

När man öppnar kyrkporten kommer man in i en stor och luftig lokal.

Vy mot altaret.

Lampkronorna är rustika men pampiga, lite snarlika de vi sett i andra mindre kyrkor i fjällvärlden.

Lampkronor i Risbäcks kyrka

Vi var i kyrkan för att vara med på ett barndop och då användes naturligtvis dopfunten. Den är fyrkantig och varje sida har lite relief i övrigt målad med fyra bilder en på varje sida. Utsmyckningen är gjord av Torborg Lindberg från Storbäck. En kvinna berömd för sina fantastiska sameskulpturer, de känns igen på hennes signatur TL. Nedan syns den annorlunda dopfunten.

Bild gjord av TL

Dophögtiden blev lite annorlunda på grund av den rådande pandemin. Detta märktes tydligt då prästen läste orden för namngivning och dop men det var mamman till barnet som gjorde själva ”vattenbegjutningen ”.

Speciellt högtidligt blev det när barnets mor tände två ljus till minne för barnets mormor och farmor som inte finns med oss längre. En oerhört fin och känslosam gest.

Minnesljus.

En fin stund i en fin kyrka på en fin sommardag. Visar inte några bilder på personer som inte vet om det, men en bild på Rolf och det fina lilla barnet.

En mysig stund

Kyrkstaden i Vilhelmina

09 fredag Jul 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Igår skrev jag om Vilhelmina kyrka och nämnde då att det även fanns en kyrkstad, kyrkstäder verkar ha funnits mest i de norra delarna av landet. Detta berodde främst på att det var långt mellan byarna och kyrkan, då blev det naturligt att man måste övernatta. För en del kunde det ta flera dagar att ta sig till kyrkan, antar att detta var anledningen till att det var kyrkhelger och inte någon enstaka andakt. Nedanför kyrkberget avsattes mark för uppförande av en kyrkstad. Ofta gick man ihop och byggde en stuga där varje familj fick en andel eller en liten kammare. Måste varit lite som dagens andelshus i fjällen.

En av gatorna i kyrkstaden.

Kyrkstaden i Vilhelmina började byggas 1840 och det sista huset som uppfördes kom 1890. Ända fram till mitten av 1800-talet fanns det bestämmelser om hur många kyrkhelger man måste infinna sig på. Det måste vara väldigt långtråkigt att sitta och höra på långa trista predikningar på gränsen till förmaningar timma efter timma. Kanske. bröts dessa av att det förekom jordfästningar, bröllop eller dop som man hade chans att bli bjuden på. Så i många fall blev det säkert väldigt roligt att träffa släktingar o vänner och få höra allt som hänt sedan senaste träffen. Ibland fanns det tillfälliga marknadsstånd där man kunde köpa dryck o mat. Då kunde man njuta av något att äta o samtidigt utbyta senaste skvallret.

År 1921 kom den stora branden som man tror orsakades av ett bristfälligt byggd skorstensrör. Därmed brann femtio hus ner till grunden. På 1960-talet köpte Vilhelmina kommun in resterande stugor och renoverade dem. Numera drivs det bland annat ett vandrarhem i några av stugorna. Boendet på vandrarhemmet är speciellt eftersom man behållit den gamla stilen och utförande på rummen. Inte på många vandrarhem man kan få dubbelrum med pentry och toalett.

Kök/vardagsrum.

Muséet har en visningslägenhet där man kan se hur det såg ut i boendet i kyrkstaden. Oftast bara ett rum och kök.

Sängen inbyggd för att hålla värme samt för att rymma en familj, vaggan fick dock stå utanför.
Öppen spis fanns förstås.

Inne i Museet finns det en modell av hur det kunde se ut och vad kvinnorna kunde syssla med under sina besök där. Se nedan.

Anna Gustava

Vilhelmina kyrka

08 torsdag Jul 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Idag har det blivit ett besök i Vilhelmina kyrka. Vi försöker alltid titta in i kyrkorna på de platser vi besöker. Förutom att de förmedlar lugn och ro så berättar de mycket historia. Ofta från väldigt lång tid tillbaka och tänk så mycket vacker konst av olika slag det finns att beskåda.

Vilhelmina som är en gammal plats hette från början Volgsjö. Under 1700- talet kom det tillresta präster till Vilhelmina och höll gudstjänster två – tre gånger per sommar. De fick då bo i en lappkåta under besöket. 1783 fick man sin första bofasta präst, Petrus Gavelin. Då bestod samhället av 200 invånare. Sedan växte det allteftersom.

Den första riktiga kyrkan stod färdig 1840 och blev då placerad på en höjd. En vacker vit träkyrka är det.

Vilhelmina kyrka

Nedanför kyrkberget byggdes det en massa små hus den sk kyrkstaden. Där bodde kyrkobesökarna från byarna under kyrkohelgerna. År 1970 renoverades en del av kyrkan och bland annat tillkom det en toalett, vilket faktiskt inte finns i många kyrkor forfarande. Idag rymmer kyrkan 370 personer.

Altartavlan målad av G Torhamn 1923

Altartavlan är en bemålad relief som är gjord av G Torhamn 1923. Samma år sattes de målade korfönstren in. Dopfunten är från 1970, ritad av Sten Gumaelius och silverskålen på den är gjord av Vilhelminas egen silversmed Tore Davidsson.

Dopfunt i Vilhelmina kyrka

Ljuskronorna är från 1970. Det är kopior från de gamla ljuskronorna som fanns i Volgsjös kapell. Det finns två av originalen kvar och de hänger i kyrkan.

Ljuskronorna i kyrkan.

Orgel köptes så sent som 1923 och men den nuvarande är från1960 och byggdes av Åkerman och Lund.

Orgeln från 1960

I tornet finns fyra klockor men den äldsta från 1784 används inte idag.

Tänk så mycket man kan lära sig av att titta in i en kyrka en liten stund.
Utanför kyrkan precis innanför muren finns en gammal gravsten med inskriptionen Johan Zackarias Bång alias Sven Dufva.

Rakt nedanför kyrktrappan finns en fiol gjord i smide. Där vilar riksspelmannen Jon Erik Öst.

Hemester

06 tisdag Jul 2021

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Hemester ett ord som tillkom under pandemin. Ordet betyder om man säger det förlängt, hemmasemester eller semester hemma. 2020 blev ju att katastrofalt år för alla som brukade åka utomlands under sina ledighet. Inte nog med pandemin som tvingade oss att vara hemma dessutom inte kunna umgås med andra i samma utsträckning som vi brukat.

De som har sommarstugor fick inga besök av släkt o vänner som tänkt tillbringa några dagar där. Man tvingades hålla sig i närmiljön, promenader, bad, dagsutflykter, bärplockning och andra hemskheter.

Skämt åsido under den gångna sommaren och den nu befintliga har man upptäckt att den gamla sloganen stämmer, Sverige är fantastiskt. Aldrig har så många båtar, husvagnar, husbilar, cyklar, vandringsutrustning mm. sålts. Tänk så otroligt mycket vackert, historiskt och spännande saker det finns att se och uppleva i vårt land, från norr till söder. Ett litet exempel på detta är Trappstegsforsen.

Trappstegsforsen

Trappstegsforsen som ligger 5 km söder om Saxnäs är ett av Sveriges mest fotograferade vattenfall. Vattney som strömmar ner kommer från Kultsjön. Vid ena sidan av Kultsjön ligger Fatmomakke kyrkstad vilken också är ett intressant besöksmål. Trappstegsforsen är ett av de ställen man måste stanna upp och njuta av när man åker efter Vildmarksvägen.

Våffla med hjortronsylt och vispad grädde.

Höjdpunkten på alla utflykter är fikat. Självklart finns det en liten servering alldeles intill forsen. Där kan man koppla av till vattnets brus och inta en nygräddad frasig våffla med hjortronsylt. Detta skogens guld som jag faktiskt är osäker på om den växer utanför Norden. Det blev en härlig utflykt och det var många mer än jag som tagit tillfället i akt att njuta av naturens skönhet denna sommardag.

Resa på ett annorlunda sätt

01 måndag Feb 2021

Posted by in Böcker

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

I dessa pandemitider finns det ju inte möjlighet att göra några resor. Kan tänka mig att många hade gjort planer för en tripp nånstans. Nu går inte det men det betyder ju inte att man inte kan besöka andra länder. Som man säger, att läsa är att resa och resa gillar jag. Som tur är gillar jag även att läsa, blir man trött i ögonen finns det ju alltid ljudböcker. Fördelen med ljudböcker är att kombinationen lyssna och sticka fungerar så bra ihop. Nu har jag läst alla sex böckerna om de sju systrarna, ja jag vet att antalet inte stämmer med titeln. Men det var en härlig bokupplevelse.

Kan ju inte avslöja vilket land och vilka personer boken handlar om men jag kan avslöja att man inte kan lägga den ifrån sig innan man läst klart. Så vik en helg för läsning.
Att en bok kan ge så mycket kunskap om främmande kulturer och miljöer är otroligt. Visst det är en roman men även en form av faktabok. Platser och personer som är med i boken stämmer med verkligheten.
Dessa böcker ska man inte bara läsa rakt av man får ut så mycket mer om man samtidigt googlar på namn, ord och platser. Även på Lucinda Riley hon har en hemsida där man kan läsa de sanna berättelserna i böckerna.

Jag är verkligen imponerad av hennes författarkonst, att kunna skriva sex böcker med så helt olika innehåll men ändå hålla ihop serien. Med tanke på att de innehåller så mycket fakta måste det tagit tid. Det finns faktiskt några böcker som är fristående från serien om systrarna.

Även denna bok tog mig till ett helt annat land vars traditioner skiljer sig helt från de västerländska. Den påtalar även de klasskillnader och fördomar som finns och fanns redan för drygt hundra år sedan. Intet är nytt under solen.

Vilken strålande dag trots kyla

31 söndag Jan 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Idag vaknade vi till -16 grader C och snö som gnistrade som ett kristalltäcke. Allteftersom dagen led så blev det lite varmare och då passade vi på att ta en rejäl hundpromenad. Dessvärre så fastnar snön mellan trampdynorna på hunden och det betyder att han vill stanna var femte meter för att bita loss det. Då blir tassen blöt och så fastnar det ännu mera snö. Så det blev skor på faktum är att han är riktigt söt i sina hundskor och verkar inte bry sig om de är av eller på.

Hundskorna på, de är riktigt snygga ser ut som små sportskor med rejäl sula.

Resten av dagen har vi faktiskt suttit framför TV- n en riktig sportdag, handboll Sverige – Danmark och sedan ishockey men dessvärre förlorade Rolfs favoritlag VIK. Ena gången är de superbra och nästa match kan de inte spela alls. Skidtävlingarna var däremot spännande att se på och det gick ju ganska bra för svenskarna. I vilket fall en avkopplande dag och inte ett ord om pandemin eftersom vi inte såg/hörde några nyheter.

Nu är det exakt ett år sedan det första fallet av Covid 19 upptäcktes i Sverige. Jag sa redan då till Rolf att så här kommer vi att få leva i två år. Nu är vi inne på andra året och det pratas och pratas om vaccinering som vanligt mycket prat. Helt plötsligt kom jag att tänka på att det är 100 år sedan Spanska sjukan en form av influensa tog sitt slut i Sverige. En pandemi som härjade mellan 1918 – 1920 och min mormor berättade för mig om den tiden. Då var befolkningen i Sverige knappt 6 miljoner personer och det sägs att runt 35 000 personer dog. Läser man om de båda pandemierna kan man se många likheter. Låt oss bara hoppas att även denna tar slut inom två år.

Det blev förstås en matpaus och då är frågan, vad fick vi till mat?

Lövbiff gjord på köttfärs, färsen kavlas tunnt mellan plast och fryses, steks sedan snabbt i stekpanna.

Handarbete nytta eller nöje

28 torsdag Jan 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Vintern är väl den tid då garnnystan och stickor åker fram automatiskt, något måste man ju göra under långa mörka vinterdagar. Själv stickar jag gärna kvällstid eftersom jag inte är så förtjust i ishockey. Och ishockey verkar vara det enda program som finns på vår teve just nu. Ikväll är det senaste paret raggsockor klara och det är dags att börja på nya.

Om det är några företag som går med vinst under denna pandemi så är det garnaffärer. Det märks när man ska beställa, färger tar slut och leveranstiden är längre. Sjalar är något som varit väldigt populärt att göra, undrar hur många som fått sjalar i julklapp. Själv har jag gjort tre. Raggsockor och virkade gosedjur har varit väldigt populärt att sälja på julmarknader men några marknader blev det inte i år.

När man pratar virkning eller stickning säger folk ofta, ja mina barn är stora så jag har egentligen ingen att sticka till. Det är ju inte sant alla har någon att sticka till. Det finns en grupp på facebook som heter Handarbete för välgörenhet. Jag är så otroligt imponerad av allt som görs, sockar, tröjor, mössor, filtar, gosedjur ja allt som går att göra av garn. Det finns personer som ensamma stickar tjugo mössor, vantar med mera. Vet man inte vart man skall skicka det så får man förslag på den sidan. Visst vet vi ju att det finns en oändligt massa barn som fryser runt om i världen så varför inte köpa några nystan och sätta igång. Det kan bli något som värmer ett fruset barns fötter och du själv blir varm inombords.

Strömavbrott

26 tisdag Jan 2021

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Alla dagar är sig inte lika och det ska vi kanske vara tacksamma för. Fast det är klart det är ju en fördel om det är roliga saker som händer. Igår var det en sådan dag då vi hämtar varor som vi handlat online på ICA-MAXI. För det mesta brukar det gå bra bara man kollar att man kryssar i rätt rutor.

Missade nog antalet vad gäller morötter.

På bilden ovan synts det ganska klart vilken miss jag gjort det blev en morot i ställer för ett kilo. Får nog fundera på vad jag ska göra av denna läckerhet. Dygnet fortsatte med att vi vaknade av att hunden gnydde och det visade sig att han fått ett epileptiskt anfall. Det var nog ett och ett halvt år sedan sist. Det är så ledsamt och jobbigt att se honom och hans ögon som vädjar om hjälp. Han fick två supp Stesolid och som tur är hjälper de i princip omgående.

Vår myshund Bachus

Jaha så blev det strömavbrott strax före kl 12.00 precis när man börjar bli sugen på lunch. Nu händer detta lite nu och då under höst och vinter så vi är förberedda. Rolf hämtade in ett litet campingkök från garaget och med hjälp av detta blev det både lunch och kaffe. Strömavbrott kan ju vara positivt om man utnyttjar tiden till avkoppling lite mys med tända ljus o meditering. Det funkar inte idag eftersom vi är helt bundna till dator, mobiler och Ipads. Måste ju bara kolla mailen, chatta lite o spela. Några timmars strömlöshet kan vara förödande. Vilken tur att man uppfann powerbank.

En väl använd pryl.

Halt ute och lite snö kvar på marken men det är bara – 3,9 C så det är fortfarande promenadvänligt. Då kvarstår bara frågan vad blev det för mat? Det blev rejäl husmanskost, stuvade makaroner med köttbullar och tomat.

Ett riktigt skrovmål kan man säga. Skrovmål ett ord som användes redan på 1600- talet och betyder, en väl tilltagen portion.