Etiketter
Bachus, Biblio, Biblioteket, Brevlåda, Förgylla, Guldkornen, Kristina Appelqvist, Mandelkubb, Muffins
Det gäller att försöka hitta guldkornen i vardagen nu när alla äldre lever lite isolerat. Idag har det visserligen varit +6-8 grader men ändå lite blåsigt alltså inte läge för långpromenad med hund. Det är möjligt att hundens åsikt och min går lite isär där. Så vi beslöt oss för lite sociala aktiviteter, åkte och la ett brev i en brevlåda utan att se eller prata med någon. Det var ändå skönt att se att det fanns bilar som körde på vägen men suget efter en liten shoppingrunda kändes av. Nåja om ett par månader så kanske det går.
Idag har jag fortsatt att sticka på mina randiga sockar och samtidigt lyssnar jag på Kristina Appelqvist bok En giftig skandal. Blev så glad när jag fann en bok av henne som jag inte läst. Den kan rekommenderas. Jag lånar hem ljud- och läsböcker från Biblio dvs biblioteket. Smidigt och väldigt lätt, direkt till min mobil eller Ipad och så bra nu när man inte kan gå till biblioteket själv, dessutom gratis
Igår bakade jag muffins och mandelkubb, lagom lätt och enkelt men ändå gott till fikat. Två av våra grannar tillhör åldersgruppen som hålls i karantän, då gäller det att hitta på något roligt ibland. Som jag skrev igår kommer det mest trista saker i brevlådan, mitt bidrag blev lite nybakt till deras eftermiddagsfika. Då jag inte visste hur mycket porto som krävdes så gick jag personligen och la dessa små plastlådor i deras brevlådor. Blev ju inte så långt då vi har brevlådan bredvid.
Här är ett exempel på hur det ser ut idag men hur såg denna platsen ut för 15 år sedan?
Jo det här är platsen och visst är det svårt att tänka sig hur det ska bli?
Havet förblir dock detsamma så även stranden men de små restaurangerna och alla solstolar var finns de? De var nog inte påtänkta skulle jag tro.
Vägen ner till havet var inte mycket att hurra för även om den var mycket förbättrad när dessa foto togs.
Har man besökt Djungelbaren på senare tid skulle man inte känna igen sig här.
Inte Coconut heller även om även detta är klart förbättrat sedan några år. Då bodde ägarfamiljen här också men senare fick de möjlighet att bygga huset bredvid vilket är deras bostad idag.
Nong Puh som även det helt har byggts om delvis på grund av storm, översvämning mm. Naturligtvis har vi massor med bilder från ”förr” men tyvärr kan jag ju inte fylla bloggen med hundratals bilder. Jag själv fick dock en trevlig stund fylld med minnen och förvåning av hur fort tiden går och vad mycket som hänt. Detta är en plats man borde skriva till på sin lista, platser jag vill besöka.
Själva infarten vaktas av, ja vad föreställer de? Det är vanliga statyer vid tempelplatser i alla fall.
Nedanför templet finns det en enormt stor Buddhastaty.
Den har en fantastisk utsikt mot Ban Krut, badviken med den långa sandstranden och havet.
Själva templet ser ut som ett sagoslott och räknas nog som ett av de vackraste i Thailand. Templet är inte så gammalt och att det finns till beror på att det har finansierats av en del donationer.
Vid trappan håller två trehövdade ormar vakt.
Besöker man templet är det viktigt att se insidan, här skulle jag kunna visa hur många bilder som helst. Alla utsmyckningar, guldpläteringar, blommor och speglar vart och ett är otroliga konstverk.
Tyvärr regnade det denna dag annars vill man gärna stanna upp vid något fönster och försjunka i drömmar när man ser denna underbara natur.
Glasmålningarna som det finns ganska många av berättar var och en sin historia. När vi sett klart på tempel, statyer och utsikt ställde vi kosan mot Tap sake som vi körde förbi på vägen från byn. Denna gången stannade vi till för vid motorvägen vid Tap sake ligger pizzerian P2N och de har väldigt goda pizzor.
Väl framme möts av några ”apstatyer” 
De ser väl inte så välkomnande ut men skam den som ger sig.
Det regnade så det var inga apor framme men plötsligt dök det upp några i ett träd, de är väldigt nyfikna.
Funderade på vad vi ville men blev helt nöjda när de såg vår matsäck. Den bestod av bananer, äppelklyftor och popcorn.
De var så trevliga och kastade sig inte fram för att ta del av godiset nej en i taget, även om de kollade vad kompisen fick.
När de var nöjda hoppade de iväg till sina kompisar. Annars när vi har sett apor har de varit väldigt påflugna och lite skrämmande men inte de här.
Jättegulliga glasögonapor eller Trachypithecus obscurus som de egentligen heter. De finns mest i sydostasien och då i regnskogarna. Kroppen är oftast smal och även svansen som har en längd mellan 50 – 110 cm. Visst är de gulliga och det var så roligt att träffa dem igen. Tyvärr gör ju skövlandet av regnskogen att dessa djur får mindre och mindre markområden att leva i. Otroligt.
Själv gillar jag soppan Tom yam gong den har en stark smak av chili o cocosmjölk, väldigt god.
Men Visst kan man få en god pizza om man är sugen på det.
Eller varför inte något europeiskt som denna Plankstek vilken avåts på Ranchen.
Chicken satay är en av de rätter som ett av barnbarnen är förtjust, det blev många sådana under de här veckorna. Jag gillar faktiskt jordnötssåsen som hör till, den är väldigt god.
Fried rice med ett stekt ägg tillhör också favoriterna den är alldeles lagom stor för en lunch. I synnerhet om den äts på Coconut.
Ja inte behöver man gå hungrig tvärtom maten är alldeles för god. Det bästa är ju att det inte används grädde, socker och andra lite onyttiga livsmedel vid tillagningen. Här är det grönsaker som är den huvudsakliga ingrediensen. Dock har jag lärt mig att det går att få något till livs som innehåller såväl fett som socker. Vore synd att inte testa för visst ser det gott ut.
SHTISEL som är en serie och två säsonger finns att tillgå men jag hoppas vi får se även säsong tre. Man kan nog säga att det är Israels ”Sopranos” inspelad i Jerusalem, här får man en inblick i gamla traditioner. Som vanligt är det en familj som står i centrum en genuin ultraortodox sådan, naturligtvis är de klädda lite annorlunda och talar även så. Fantastiskt intressant att få en inblick i en annorlunda värld där allt inte bara glittrar och bländar
Handlar om internatskolan Shanti Bhavan i Bangalore. En skola grundad av Abraham George år 1997. Serien följer fem flickor under sju år som är elever där. Barnen börjar i skolan när de är fyra år och stannar i fjorton. De får undervisning som förbereder dem till vidare studier på universitet med mera. Eleverna kommer från verkligt fattiga familjer där inkomsten är högst två dollar per dag och det är endast ett barn från respektive familj som får delta. Under alla år på skolan får de endast åka hem två gånger per år vilket naturligtvis ger eleverna svårigheter. Att leva och bo i en miljö där man i princip har tillgång till det mesta för att sedan åka hem till en enorm fattigdom är verkligen kulturkrockar. En flicka tyckte jag var fantastisk hon kommer från en ensligt belägen by och familjen bor i princip i en hydda med stråtak och jordgolv, idag arbetar hon som jurist i Delhi och talar tre språk. Vilket fantastiskt arbete denne man och numera hans son gör, idag finns det ytterligare en sådan skola i Indien. Se denna serie och läs om den på Google.
Det är en film baserad på uppfinnaren och ingenjören William Kamwangas memoarer. Filmen handlar om 14-åringen som räddade sin hemby i Malawi från svält. Förutom den gripande historien så är det en vacker film. Det är en sann berättelse och i slutet av filmen ser man William Kawangas själv. Sevärd.
Grönsaker av alla de slag finns att tillgå såväl kända som okända. Bara att prova sig fram eller fråga någon som kan lite engelska.
Sugen på fisk ja här fanns det något flundreliknande.
Här är det filéat och klart, vet inte vad den heter men lär smaka lite som strömming.
Själv föredrar jag de stora räkorna som odlas i dammar. Man talar bara om hur mycket man vill ha och så ber man att få dem skalade. Är väldigt goda att fräsa upp i stekpannan tillsammans med vitlök och lite chili. Äts med någon god röra och rostat bröd.
Det är någon form av matmarknad varje dag, ibland är den liten och ibland lite större. Frukt och färska grönsaker är inte svårt att hitta här och det är härligt att kunna köpa färskt varje dag.
Denna inköpsrunda slutade som vanligt med att vi inhandlade något onyttigt, popcorn med smörsmak. Att handla grönsaker och frukt på marknader är verkligen något att rekommendera.
Koh talu är en liten privatägd ö som ligger strax utanför Bang Saphan. Nu har vi hört så mycket om denna ö att vi beslöt oss för att göra en tripp dit. Vi bokade hela turen med Nong taxi och det fungerade jättebra. 1800 Thb per person för hela kalaset som bestod av bil mellan Huay Yang och Bang Saphan, fika vid ankomst till piren, speedbåt tor till Koh talu, lunchbuffé, snorkelutrustning och möjlighet att låna paddelbrädor. . Började med bil från Huay Yang cirka en timmes färd, det blev minibuss eftersom vi var nio personer. Därefter kom vi fram till piren i Bang Saphan.
Direkt efter ankomst blev det fika, kalla drycker, te, kaffe, kakor, rostat bröd m.m.på ett litet ställe direkt intill piren. Det var både gott och trevligt. Därefter dags att gå till båten.
Flytvästar vilket ju var ett måste på båten men även på flotten fanns det att låna, för bättre flyt. Efter snorklingen bjöds det på lunchbuffé och där blev vi positivt överraskade. Den var både god och rikligt tilltagen, lätt att äta sig mätt. När man sedan orkade röra sig fanns det en ”egen” tid för att bada, slöa eller se sig omkring. Barnbarnen testade paddelbräda vilket inte var helt lätt när de försökte stå två på den samtidigt.
Stranden var otrolig, den var vit och finfördelad som mjukt puder helt fantastiskt. Här kunde man sitta i en gunga och vagga sig till ro. Vi tog en dagstur men kan tänka mig att det kan vara mysigt att sova över på den lilla resorten.
På ön finns även ett räddningscenter för sköldpaddor, det kan vara de som kommit upp stranden av någon anledning eller som behöver hämta sig ett tag. En del var stora
Och en del var små, kan ha blivit uppsköljda som små eller som ägg. En tur man bör göra för att uppleva den vackra ” vattenvärlden” .
Solsi Blogg 