Idag vaknade vi till en ljus, solig och härligt frisk morgon, sommartiden har börjat. Varje sommar har jag samma problem, är det en timma fram eller en timma bakåt visarna ska vridas. Nu har jag lärt mig efter ett tips jag fick. Trädgårdsmöblerna tas fram till sommaren och sätts tillbaka på hösten. Lätt som en plätt eller hur?
Nåväl årets sommartid startade väldigt behagligt, ljuset gör dessutom att man känner sig piggare och arbetslusten visar sig om än lite svagt. Här på vår smala ”skogsväg” brukar husägarna efter vägen samlas för att fixa lite efter vinterns framfart. Ja årets vinter var väldigt, väldigt långsam av sig men några små spår lämnade den dock. Det blev alltså en promenad för att samla in de orange ”snökäpparna” som står efter vägen. Men det viktigaste var att fylla igen de hål som bildats och påverkar slitaget på bildäcken. Nu är vägen hel igen. Rolf blev så inspirerad av detta arbete att han fortsatte såga ved av bara farten.
Nästa plan är att försöka göra en liten glad påskplantering vid ytterdörren. En utmaning eftersom jag inte kommer till några affärer. Fick en vacker ros i kruka av en granne för några veckor sedan.
Nu har blommorna vissnat men bladen är fortfarande gröna och fina. Ska försöka få den att överleva så att jag kan ha den i min uteplantering till påsk. En utmaning så gott som någon.
Dagen avslutades med en lite vårinspirerad lätt middag, en ost/skinkpaj med en härlig grönsallad. En bra dag trots det mörker vi nu befinner oss i.
Flyg fula fluga flyg och den fula flugan flög. Ja det var kanske inte så svårt. Den fula flugan om nu flugan var ful, hade väl inte en massa restriktioner om hur, var och när den fick flyga. Det har däremot alla de turister som av olika anledningar är kvar på för dem fel plats just nu. Många hade kanske precis börjat sitt livs drömresa eller såg fram mot en lång skön tid med värme och bad.
I tidningar och i olika sorters media rapporteras det om hur svårt det är att sig hem från sin utlandsvistelse. Ibland är man lite tvivlande på hur mycket som stämmer av det man hör och läser. Då vi har några vänner som just nu befinner sig i Thailand vill vi naturligtvis uppdatera oss om hur verkligheten ser ut. Som jag skrivit förut så brukar vi vistas i en charmig liten by som heter Huay Yang. I denna fiskeby finns det väldigt många hus vars ägare kommer från Skandinavien men kanske flest svenskar ändå. Vi har just nu vårt hus uthyrt och när vi frågade hyresgästerna hur läget var fick vi följande svar.
Man får inte lämna sitt hus, lägenhet eller hotellrum. Har man altan, trädgård eller balkong är det ok att vara där. Inga restauranger är öppna men man kan beställa take avay. Att bada i poolen är strängeligen förbjudet och bötessumman jag fick nämnd var 100 000 THB det vill säga runt 30 000 svenska kronor???? Feberkontroller görs varenda dag. Tänk er 30 graders värme och sol, att då sitta på en altan och titta mot en härlig pool måste vara ren tortyr.
Nu blir det nog inte mycket titta på pooler, den mesta tiden går nog åt att boka om sina biljetter så att man har en chans att komma hem innan flygen slutar gå helt. Fick höra att detta var inte helt lätt och framför allt kan det bli ganska kostsamt. Som tur var har de vi känner som är där lyckats få biljetter hem om än ibland med konstiga resvägar. Fick idag beskrivet om hur turen från Huay Yang till Flygplatsen i Bangkok varit. Munskydd på hela vägen, stopp ett par gånger då polis kollade dels att man bar munskydd men även tog feberkontroll. När man kom till flygplatsen var det åter feberkontroll vid incheckningen. Väl på plats kom lite hungerkänsla men det fanns ytterst lite att tillgå. Jag tror dock att trygghetskänslan över att snart vara hemma var viktigare än att stoppa hungern.
Av en person nyligen hemkommen från Huay Yang har jag fått låna dessa bilder, de tillhör Eva Ramsthaler. Dessa tog hon Torsdag 26 mars på flygplatsen i Bangkok. Alla som varit där vet vilken otrolig mängd med resenärer som vistas där och vilka köer och trängsel som bildas. Som på alla stora flygplatser världen över. Titta noga för här ser man inte många. Det är helt otroligt.
Taxfree knappast aktuellt.
Här kommer två bilder med flygnummer, flygbolag och avgångstider. På de flesta står det Cancelled inte många som går. På thai air TG 960 kl 01.25 till Sverige är det OK men det är en skrämmande syn att se så otroligt många stängda flygavgångar. Det är när man upplever detta som man förstår i vilken allvarlig situation vi befinner oss.
Sol ute sol inne, sol i hjärta sol i sinne. Minns ni den texten den är från tidigt 1900:tal. På -50:talet hade väl varenda liten flicka en Poesibok ja ibland hette den Mina vänner. I den boken lät man sina kamrater och speciellt utvalda som till exempel fröken få skriva en vers. Av någon anledning var denna versen vanligt förekommande. Texten till visan skrevs av Waldemar Dalqvist och musiken till den gjordes av Jules Sylvain. Texten fanns även i många hem i form av en väggbonad som bar just texten, Sol ute, sol inne osv. Kanske spred det lite extra ljus i hemmen under de mörka krigsåren.
Den här vackra knallgula Tussilago lyste så skarpt vid vägkanten när vi tog vår promenad idag. Och det var den som fick mig att tänka på den gamla versen. I dessa tider när vi får den ena dystra rapporten efter den andra från olika media är det viktigt att se det ljusa som lyser upp vår tillvaro.
Bor man på landet är det inga problem att hålla det rekommenderade avståndet
Rolf och Bachus går där framme någonstans, fast det är klart så här långt ifrån varandra går vi inte normalt. Att vi gjorde det nu berodde på att det fanns nån mer på vägen som ville komma upp från diket. Han ville inte gärna gå så nära mig och väntade på sitt tillfälla att komma fram.
Även djuren vill hålla avstånd och det får vi acceptera.
När man sitter i karantän och får mat handlat en gång i veckan får man göra en planering som är lite mer noggrann än vanligt. Men så kommer plötsligt det där suget efter något gott och just den frågan fick jag av Rolf alldeles nyss. Ja det var bara att gå ut i köket och tänka på vad Kajsa Varg lär ha sagt ” Man tager vad man haver”.
Det blev ungefär som i sagan ” koka soppa på en spik” hittade två muffins i frysen, en liten skvätt hemkokt jordgubbssylt i en burk och så en skvätt grädde från gårdagens våffelfrossa. Perfekta ingredienser för att klara av att göra en liten bakelse. Toppade med chokladströssel och guldstofft. Blev klart godkänd, ja det gäller att använda sin fantasi i dessa tider.
Vi har ju haft en fantastisk vårdag och det blev såväl långpromenad som trädgårdsarbete, ja för Rolf i alla fall. Då kom tanken att många som är i samma situation kan inte gå ut, har ingen trädgård etc. Nu har vi chansen att göra något trevligt för någon annan, för tiden finns ju. Bara att sätta sig ner och skriva upp namnen på de man inte har haft kontakt med på länge, som sitter ensamma eller som man bara kommunicerar med via internet. För nu har vi tid.
Gå in på Google och skriv ” riktiga vykort” där finns instruktioner att följa, använd eget foto eller färdiga mallar. Det är snart påsk och tänk så trevligt att få något fint i brevlådan, bättre än påskägg.
Jag vaknade upp till en väldigt vacker vårdag, solen sken och även om det blåste väldigt så beslöt vi oss för att gå på en lång promenad med hunden. Trots att jag gick på samma väg för två dagar sedan så har det hänt lite med växtligheten sedan dess. Idag var det flera Tussilago som lyste som en sommarsol. Vi avverkade ungefär 5 km och jag kände mig nöjd med denna prestation. Inte var vi ensamma heller, fick träffa tre myror, en spindel och såg på håll en rovfågel samt två tranor. Känns väldigt uppskattat att se lite liv när man är i karantän även om det kanske inte blir så mycket utbyte rent muntligt.
Enligt almanackan är det Jungfru Marie bebådelsedag även kallad Vårfrudagen vilken för övrigt var helgdag förr. Det är en kristen högtid som firas nio månader före jul då ärkeängeln Gabriel talade om att jungfru Maria var havande.
Men faktum är att denna dag även kallas Trandagen. Denna dag firas/firades främst i sydvästra Sverige men även i Värmland och Dalsland. Namnet kommer från att man väntade på tranornas ankomst, barnen skulle bland annat måla och rita tranor på papper. Dessa teckningar skulle ställas i fönstret på kvällen så att tranan visste att det fanns barn där. Det var jätteviktigt att man inte låste dörrar och fönster. Man gjorde nämligen som på julafton, hängde upp en strumpa och när morgonen kom skulle tranan varit där och strumpan vara full med godis.
Vi tänker nog numera på denna dag med ett helt annat namn, från att ha kallats även Vår Fru dag har det omformats till Våffeldagen. Naturligtvis är det detta som gjort att vi numera äter våfflor denna dag. Den dag som tidigare var helgdag har numera flyttats till närmaste söndag men att den 25 mars är Våffeldagen kan inget ändra på. Gäller det mat och traditioner är vi väldigt stelbenta, så även hos oss. Det blev alltså våfflor, djupfrysta mosade jordgubbar och grädde enligt bild. Hunden åt den naturell.
Det gäller att försöka hitta guldkornen i vardagen nu när alla äldre lever lite isolerat. Idag har det visserligen varit +6-8 grader men ändå lite blåsigt alltså inte läge för långpromenad med hund. Det är möjligt att hundens åsikt och min går lite isär där. Så vi beslöt oss för lite sociala aktiviteter, åkte och la ett brev i en brevlåda utan att se eller prata med någon. Det var ändå skönt att se att det fanns bilar som körde på vägen men suget efter en liten shoppingrunda kändes av. Nåja om ett par månader så kanske det går.
Idag har jag fortsatt att sticka på mina randiga sockar och samtidigt lyssnar jag på Kristina Appelqvist bok En giftig skandal. Blev så glad när jag fann en bok av henne som jag inte läst. Den kan rekommenderas. Jag lånar hem ljud- och läsböcker från Biblio dvs biblioteket. Smidigt och väldigt lätt, direkt till min mobil eller Ipad och så bra nu när man inte kan gå till biblioteket själv, dessutom gratis
Igår bakade jag muffins och mandelkubb, lagom lätt och enkelt men ändå gott till fikat. Två av våra grannar tillhör åldersgruppen som hålls i karantän, då gäller det att hitta på något roligt ibland. Som jag skrev igår kommer det mest trista saker i brevlådan, mitt bidrag blev lite nybakt till deras eftermiddagsfika. Då jag inte visste hur mycket porto som krävdes så gick jag personligen och la dessa små plastlådor i deras brevlådor. Blev ju inte så långt då vi har brevlådan bredvid.
Så sitter man nu i karantän en helt ny upplevelser men nu har jag fått insikt i hur hundarna har det när de flyttas mellan olika länder. Alltså köp hundarna hemma för den här isoleringen är inte rolig. De har ju dessutom inte tillgång till internet. Vilken lycka att man numera kan göra det mesta trots att man inte har möjlighet att vara med så mycket andra människor. Men ikväll blir det i alla fall spännande då kommer Bäckström den nya filmen med bland andra Kjell Bergqvist men den går just mu på C more. Blir kvällens underhållning.
Det mest spännande i dessa tider är nog den lilla promenaden till brevlådan. Ja det vill säga det är promenaden dit som är spännande inte vad den innehåller. Ofta är det reklamblad från en massa olika affärer med erbjudande om än det en än det andra. Visserligen brukar det inte vara något man behöver men kul att kolla i alla fall. Sedan får vi en hel del brev, ganska stora vita och det enda spännande med dem är att se hur stora beloppen är man ska betala in.
Dagens middag vet jag däremot inte om den gladde någon. OK jag vet att jag aldrig har kunnat och kommer aldrig att lära mig laga ugnspannkaka. Byter recept ibland och jag lovar att jag gör exakt som det står och är noga med att ingredienserna är rätt.
Men så helt plötsligt en dag så ligger det ett helt annorlunda brev, i såväl format som färg. Adrenalinet går upp i höjden för detta är inget som händer ofta, minns ni när man fick vykort? I detta brevet låg en hälsning och en provsticka, den gladde oss båda. Mig för att jag behövde en och Rolf för att den pryddes av en liten älg i trä. Dessutom kom den från Wäsby vilt. Tänk vad en sådan oväntad gest från någon kan glädja en för lång tid framåt.
Det är däremot inga problem med utsmyckningen, här är det tydligen en person som jagar en stor ödla. Men visst är det så att mat skall tilltala såväl öga som gom och det tycker jag den gjorde.
Vanans makt är stor så även när det gäller mat. Köttbullar, falukorv, makaroner, bruna bönor ja listan kan bli lång och det konstiga är att vi aldrig tröttnar på det. När det gäller thailändsk mat tänker nog de flesta på ris och visst många rätter äts tillsammans med ris. I Huay Yang finns det väldigt många restauranger och de flesta är små och enkla. Någon favoritrestaurang är svårt att ha, för oss är det lite så att alla har sin egna rätt som är bäst. Det måste bedömas efter eget tycke o smak.
Enligt Rolf är det Djungelbarens, Deep fried shrimps som är de absolut bästa.
Själv gillar jag soppan Tom yam gong den har en stark smak av chili o cocosmjölk, väldigt god.
Men Visst kan man få en god pizza om man är sugen på det.
Eller varför inte något europeiskt som denna Plankstek vilken avåts på Ranchen.
Chicken satay är en av de rätter som ett av barnbarnen är förtjust, det blev många sådana under de här veckorna. Jag gillar faktiskt jordnötssåsen som hör till, den är väldigt god.
Fried rice med ett stekt ägg tillhör också favoriterna den är alldeles lagom stor för en lunch. I synnerhet om den äts på Coconut.
Ja inte behöver man gå hungrig tvärtom maten är alldeles för god. Det bästa är ju att det inte används grädde, socker och andra lite onyttiga livsmedel vid tillagningen. Här är det grönsaker som är den huvudsakliga ingrediensen. Dock har jag lärt mig att det går att få något till livs som innehåller såväl fett som socker. Vore synd att inte testa för visst ser det gott ut.
Det är ju längesedan vi bokade biljetter för en resa, denna gången tillsammans med två barnbarn. Lite ungdom i ressällskapet är aldrig fel. Resan startade på Arlanda och vi kom i ganska god tid. Eftersom mat på flyget numera kan vara lite si och så passade vi på att äta lite lunch innan vi gick in i gaten. Hamburgare med pommes och det var nog de dyraste hamburgare jag ätit. Drygt 800 kr för fyra portioner på en ganska så enkel restaurang. Men vi blev ju mätta vilket var målet.
Vi flög med Thaiairways vilket vi gjort flera gånger, bekvämt eftersom man kan flyga direkt till Bangkok. Dessvärre kan man bara konstatera att servicen blir sämre och sämre. I början när vi åkte med dem var det glada pigga flygvärdinnor och maten var väldigt god. Nu ser personalen mer trötta ut och de är stressade, när det gäller maten försämras den för varje gång. Det är inte bara portionerna som minskas även brickorna tycks halverats. Vill man bli mätt bör man nog ha en egen portion mat med sig eller åtminstone ett par smörgåsar.
Positivt var dock att man höll tiden trots att man fick göra en omväg på grund av att luftrummet över Pakistan är stängt.
Underhållning på planen numera är inga problem, antingen är det Ipad eller filmer som gäller. Inte många läser böcker numera förutom ett av barnbarnen förstås.
Utsikten är ju inte så givande men en glimta av Irans huvudstad Teheran by night fick vi i alla fall. En stad med 8,7 miljoner invånare som ligger på 1 137 meters höjd över havet men vi befann oss mycket högre.
Efter att ha flugit i nästan 10 timmar anlände vi till Bangkoks flygplats och en helt annan värme än den vi lämnat i Sverige.
Snabbt ut från flygplatsen för att ta oss till vårt hotell. Klockan är strax före sex på morgonen thailändsk tid så vi var ganska trötta. Fast det är ju faktiskt bara 24.00 svensk tid så det fick ses som en sen kväll. Det blev en taxi till hotellet för vår del, tuc tuc ser lite osäkert ut i storstadstrafiken.
Att njuta av en god middag i trevligt sällskap är något av det mest avkopplande som finns. Är man sedan både matglad och road av att laga mat är inte den kombinationen helt fel. I veckan var jag med några f d kollegor och åt på Villa Romana en restaurang som serverar i princip enbart italienskt. Kanske lite väl mycket pastarätter men mycket fräscht och gott. Som vanligt så blev jag hämtad av Rolf vilket är mycket bekvämt. Den här kvällen tog jag en liten promenad efter ån för att njuta av såväl vårluften som miljön.
Här har träden fortfarande sin belysning kvar och i huset kan man se kulörta lampor inne på den nyöppnade thairestaurangen.
När jag ser den här vyn mot domkyrkan slås jag alltid av hur vacker staden är vid kvällningen och varje gång tänker jag, måste ta en lång runda i centrum. Det blir aldrig av för hunden gillar naturen mer.
Idag blev det middag på hemmaplan, kanske inte som jag tänkt och faktiskt att Rolf som aldrig klagar på maten, avstod.
Det var inte bara stekta potatis via kokning det spred sig även en väldigt bränd doft genom huset. Att kombinera detta med smält röd plast blev lite för mycket. Min kokkonst är tillbaka på noll.
Vilken nödlösning det blev, pasta kokt med grädde o parmesanost kryddad med svartpeppar. Serverad med hackad isterband det blev en ny upplevelse.